Dagens sista: Vart var du när jag behövde dig?
Det var inte som jag trodde, men det är det sällan. Jag har en förmåga att inbilla mig saker som inte finns. Att dom faktiskt finns. Hela scenarier. Fiktion. Långt bort från verkligheten. Att den känsla som finns där inne i mitt huvud faktiskt är på riktigt.
Fast egentligen hoppas jag bara. Jag hoppas så jävla mycket när jag vill att saker ska vara på ett visst vis. När det sedan inte är så blir jag besviken. Ibland ledsen. Oftas besviken över hur enfaldig och fruktansvärt naiv jag kan vara.
Borde inte livet ha lärt mig bättre kan man undra?
Nu åker jag hem. Till betongen. Prickig som fan. Lite tjockare. Lite sämre.
TTYN!
Hej!
Det var super kul att träffas i fredags! Hoppas allt är bra i vi vår fina huvudstad.
Det var mega kul att träffa dig också. Hör av dig när du är i stockholm så hittar vi på nåt skoj!
