Could it be love?

Somnade efter kl. 2. Steg upp kl. 4. Var på Kallax innan kl. 5.30.

Jag är död.

Seglade in mot Stockholm med ett tomt Arlanda Express och kunde inte hjälpa att le medan Alme dundrade i hörlurarna. Hemma. Skönt. Hur kan man inte vilja bo här? Här finns inga mygg och latten kostar 50 spänn. Det är livet kära vänner!

Har suttit på jobbet och druckit kaffe och saft. Kliat på alla myggbett. Insett att fossingarna luktar fotsvett. Käkat världens starkaste thaisoppa och det bränner fortfarande stört skönt på läpparna. Har jobbat lite. Men inte överdrivet mycket alls. Hjärnan pallar inte. Har ett möte om en halvtimme sen får nog dagen vara slut. Jag tror jag upprör folk med min trötta och prickiga uppsyn. Men fuck it. I'm home! (Ikväll ska jag nog göra ett försök att analysera min ständiga hemlängtan och hat mot Boden).

Imorgon börjar operation bli smal. Även Jossan mummlar nu mantrat att carbs is the enemy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0