It wasn't mine to keep
Det var länge sedan jag grät. Allt för länge sedan. I tisdags ville jag gråta. Men jag gjorde inte det. Det gick inte. Men känslan att jag borde ha gjort lever kvar. För svikna principer.
Jag lovade att bättra mig för ett bättre liv. Leva bättre. Vara bättre. Kämpa emot den där förbenade självdestruktiviteten som förstörde så mycket. Jag försöker verkligen.
Ibland försöker jag för mycket. För att den där längtan i mitt bröst ska stillas.
Tog det som inte var mitt. För att det var vad jag behövde.
Nog om det. Säkerligen kommer någon skapa lite jämvikt i jävligheten och skicka något riktigt jävligt min väg.
Kommentarer
Trackback
