Hanna Nilsson

Inget går speciellt bra. Inget alls faktiskt. Utom jobb då. Där går det bra. Men det är ju den tråkiga delen av livet, som dock krävs för att generera stasch på kontot.

Jobbade över. Tänkte att jag ändå skulle hinna hem och tvätta. Men nej nej, snökaos i Stockholm. Kaos. Sen lite mera kaos. Inget tåg kom för att ta mig hem. Stod ute i kylan i 35 min och väntade. Ringde Emma. Men frös ändå. Frös massor. Sen kom ett tåg. Jag trängde mig in med livet som insats. Var sen alldeles för frusen för att tvätta. Så jag bokade om tiden till imorgon. Ja, jag ska tvätta på en fredag. Jag har inget bättre för mig. Och kommer inget bättre i min väg så är det planen. Att tvätta alltså. Och kanske dricka vin samtidigt. Det är ett vinnande koncept vilket är bevisat i och med Mattias, min, Josies och Cam Cams fest i Mattias tvättstuga. Då var vi iofs flera. 

Mina gröna mockaskor är förstörda av snö (ja, det kanske inte var så smart att ha mocka i snökaoset). Fläckiga. Fula. Nåväl, måste till skomakaren ändå med ett par skor i 3500 kr klassen som typ höll en vecka. Och lite andra skor. Kanske kan han rädda det som räddas kan av de gröna mockaskorna?

Och jag är lite sur över att jag och Josie inte har fått ett endaste bifall för våran invit till nyårs fest. Men men. Vi kan festa själva om det krisar. Inte så att vi är kräsna i dessa tider direkt.

Detta blev låååångt. I'm no one.