Revolutionary road
Nu när jag ska bli sambo igen så måste jag lära mig bajsa med stängd dörr igen. Damn it!
Jag har sett Revolutionary road. Och jag har lipat. Och jag tänker att jag har ett hål i hjärtat. Jag tror att jag vill att du ska fylla det. Men hur vet man det egentligen? Jag tror att det är att hoppas på för mycket. Men jag vill inte vara död på insidan.
Upp tidigt imorgon för lite "luciafika" på jobbet. Borde sova ett par dygn.
Upp tidigt imorgon för lite "luciafika" på jobbet. Borde sova ett par dygn.
Kommentarer
Postat av: Camilla
Fanns det över huvud taget någon happy time i den filmen. Ever? Mycket ledsam film.
För även - i de värsta av många (inte alla) förhållanden,så finns/fanns det en happy time.
Happy happy joy joy liksom.
Nite nite.
Postat av: Hanna
Inte mycket happy time alls. Men jag känner verkligen att den tar upp ett bra ämne. Kanske borde manuset ha skrivits i nutid då jag någonstans kan känna att det fortfarande precis är likadant. Villa, volvo, vovve och barn. Inget avvikande för det är konstigt. Stadiga könsroller. För så ska det vara.
Jobbigt när man gärna vill passa in, men inte passar in för normen känns konstig. Och när normen inte kan accepteras.
I dagens samhälle har vi inte heller fria val. Antingen eller. Si eller så. Svart eller vitt. Inga mellanting.
Trackback
