Damn those dawgs!
Grannens hundar har skällt i 4 timmar. Eller mer ylat. Eller mer skrikigt.
Jag är officiellt två millimeter från att gå Falling down på grannens dörr. Det enda som egentligen stoppar mig är det faktum att på andra sidan dörren finns två kamphundar med fradga rinnande ut från käften. Hade nog egentligen inte spelat så stor roll om det var två pyttehundar heller. Jag är inte vidare förtjust i hundar och hundar är inte förtjust i mig heller. Det är upplagt för katastrof och bort bitet ansikte.
Happy time. Jag kommer inte få sova i natt.
Jag börjar fan tror att deras matte eller husse ellervaddetnuheter ligger död där inne för jag har fan i mig aldrig hört hundar låta så där. Det är ett ljud som inte är av denna värld.
Kommentarer
Trackback
