Hanna Nilsson

Idag utbrast min kollega: "Fy fan vad du har gjort mycket! Fy fan vad du har levt! Jag är 10 år äldre än dig och jag har inte hunnit med lika mycket! Du har rest, du har pluggat, du har haft en mängd jobb, du har bott i hop med kille, du har bott med kompis, du har jobbat utomlands, du har bott i flera städer, du har knullat runt, du har festat m.m. m.m. Och jag är liksom 10 år äldre! 10 år är sjuuukt lång tid!"

Och jag har aldrig sett det så. Jag har alltid trott att mitt liv har varit tråkigt och trist och att jag inte har gjort nåt och att jag liksom inte har levt på riktigt. Men jag har ju för fan hunnit med en massa! Jag har ju gjort allt jag har velat göra. Just då för stunden. 

Och det är fasiken skönt att ha på pappret att jag inte är så tråkig som jag alltid har trott att jag har varit. Jag är ju asball. Jag har LEVT! Och så här i efterhand är det ganska deprimerande att tänka på all den tid jag har spenderat med att tänka att jag inte har levt när jag egentligen har levt hela tiden. Jag visste bara inte om det.

Och det bästa av allt är att jag har sjukt mycket tid kvar att leva. Och nu vet jag ju att jag lever på riktigt, liksom inte bara sitter av tiden. Och det känns very fresch. Nu ska det bli myyyyyyyyys för hela slanten.

Imorgon kommer Sara till schtor schtan. Och bara det är ju jävligt mys i sig. Och Johanna landade nog idag

Jag och Johanna a la 2007

Jag och Marina a la 2007. Fyllehänger och fyllekäkar i köket som Gud glömde.

Sara a la 2007 (before Dr. Evil = rock pose). I lägenheten som Gud glömde.