Hanna Nilsson

Boken Penetrering av Unni Drougge är en bra bok. Handlar mest om hur mannen styr oss kvinnor med sitt könsorgan. Skapar skräck i oss kvinnor med sitt könsorgan. Den är läsvärd. Kön som en konstruktion och allt sånt där som i vanliga fall får mig att bli alldeles till mig i byxorna av upprördhet och en vilja att vilja argumentera och diskutera. Just nu lämnar dock boken mig relativt icke aggresiv. Fast det är en bra bok.

Vad jag egentligen behöver är något att "rasa" över. Men jag finner ingenting vidare upprörande. Jag har nått punkten där lilgiltigheten har lagt sig som en dovt skimmer över hela min diskuterande person. Jag hatar det. Det betyder att jag nu har sett och hört allt av värde och inte längre berörs av det onda som florerar på världsscenen. Jag vill verkligen "rasa". Är det inte dags att någon typ av diktator ställer till med lite hallå eller så?

Blir inget "rasande". Allt är rosa skimmer. Jag är snygg, Emma hälsar på, Olle kommer i helgen och Nils vill skriva uppsats med mig (som om han hade ett val?).

Men helst av allt vill jag ju bara "rasa" mot världordningen och könen och kärnfamiljen och män och kvinnor och diktaturer och allt annat upprörande. Det är vad jag vill. Men allt är rosa.

Motherfucker.