Mänsklighetens avsaknad på genuin vänlighet.
Jag har alltid tvivlat på mänsklighetens genuina vänlighet. Mycket för att jag tror att den mänskliga egoismen är den största drivkraften en människa har. Jag har även letat efter denna genuina vänlighet på många ställen, men ytterst sällan hittat den.
Genuin vänlighet existerar endast i grupper där det existerar villkorlös kärlek. I sådana "grupper" är människan villig att offra sitt egna välbefinnande för sina älskades välbefinnande.
Igår fick jag höra att jag är alldeles för snäll. Och jag är det mot en människa som inte är lika snäll tillbaka. Men jag uppträder på ett vänligt och hjälpsamt sätt för att jag faktiskt bryr mig om denna människa, trots att denna människa inte bryr sig om mig lika mycket tillbaka. Borde inte hans avsaknad på vänlighet får min vänlighet att försvinna? Eller är vänligheten alldeles för stark när den väl existerar?
Jag är kluven.
Genuin vänlighet existerar endast i grupper där det existerar villkorlös kärlek. I sådana "grupper" är människan villig att offra sitt egna välbefinnande för sina älskades välbefinnande.
Igår fick jag höra att jag är alldeles för snäll. Och jag är det mot en människa som inte är lika snäll tillbaka. Men jag uppträder på ett vänligt och hjälpsamt sätt för att jag faktiskt bryr mig om denna människa, trots att denna människa inte bryr sig om mig lika mycket tillbaka. Borde inte hans avsaknad på vänlighet får min vänlighet att försvinna? Eller är vänligheten alldeles för stark när den väl existerar?
Jag är kluven.
Kommentarer
Trackback
