Hanna Nilsson

Det är dagar som denna som jag önskar att jag knarkade. Att jag liksom hade ett stasch med lite knark undangömt i en strumplåda alternativt frysen alternativt i en kakburk. Jag önskar verkligen att jag hade lite starkare grejer hemma än det där svaga som doktorn envist skriver ut för mina sömnproblem och min ångest och min starka oro. Jag önskar liksom att det fanns nåt som likson slog ut sinnerna helt total. Kanske tar mig till en annan verklighet litegrand?

Förstår ni hur jävla tråkigt jag har idag? Förstår ni hur det känns i min kropp nu? När jag liksom är övertygad om att knark skulle hjälpa mig att brya tristessen? Förstår ni vilken tråkig och mörk plats jag befinner mig på? Kan ni tycka lite synd om mig? Känna lite med mig? Kan ni göra det? Jag går ju för fan under.