Hanna Nilsson

Idag upplevde jag en existentiell kris. Var länge sedan jag hade en sådan. Efter att våran studievägledare hade förklarat vikten av praktik för mig i dag samt vikten av att välja rätt praktikplats, mådde jag i ärlighetens namn som ett rövhål. Jag har grava problem med att ställas framför val som på något vis kan vara avgörande för min framtid. Jag vill alltid bara krypa ihop i fosterställning när detta händer och suga på tummen. Typ gå tillbaka till barndomen där ansvar inte existerade överhuvudtaget.

Försökte lösa framtidsproblemet med Sara över en blaskig sojalatte och en ostfralla. Vet inte om jag blev klokare av det hela dock. Den blaskiga sojalatten distraherade mig från att fatta ett rationellt beslut. Imorgon tänker jag plåga Nils med denna pågående existentiella kris.

I övrigt försökte jag få till lite hångel idag, men personen avböjde med ursäkten att han skulle åka bort i två dagar. Jag tror att han ljög. Men det är bara för att jag innehar en stark övertygelse om att alla människor vill mig ont.