Hanna Nilsson

Idag har jag tyvärr lyckats fundera extremt mycket över diverse män i mitt liv. Sedan mitt 3,5 åriga samboförhållande tog slut för 3 år sedan så har jag inte ens lyckats komma i närheten av något som kan liknas vid ett förhållande. Sara säger att det är för att jag hade ett sådant normalt förhållande då och helt enkelt ville ha nåt annat efter det. Kanske nåt mer spännande? Men jag vet inte? De män som har passerat i mitt liv sedan dess har i de flesta fall behandlat mig som skit och jag har väl inte heller varit Guds bästa barn. Dysfunktionalitet har liksom blivit nyckelordet.

- Kille 1
Träffades när vi jobbade säsong på Island. Kärlek uppstod. Från min sida iaf. Tårdrypande farväl 9 veckor efter vi träffats. Lovade varandra guld och gröna skogar. Han dumpade mig en vecka senare. Sedan följde dryga sex månader av sporadiskt träffande när det fanns tid. Arga telefonsamtal. Aggresiva sms. Tårar. Tills han tillslut skriver ett mail och deklarerar att han har träffat en annan.

- Kille 2
Bekant som helt plötsligt blev intressant. Träffades i hemlighet under 2 månader p.g.a. jidder med ex flickvän. Påstod han. Jag blev lite kär. Jag flyttade. Kontakten fortsatte. Bråk som följd. Elakheter som följd. Tårar som följd. Kontakt bruten. Kontakt återupptagen igen. 2,5 år senare har vi iaf lyckats upprätthålla någon form av vänskapsförhållande med en viss attraktion som följd.

- Kille 3
Kille 1:s bästa vän. Utvecklades till ett dysfunktionellt kk förhållande. Jag blev kär. Kärlek ej besvarad. Som hämnd tyckte jag det var smart att hänga med Kille 1 igen. Samtidigt som Kille 3. Det blev soppa av det hela. Fortfarande soppa. Jag sårar. Han sårar. Det gör ont. Har gjort ont i över 2 år. Nu är det dock över.

Vad de har gemensamt är att de inte ville ha mig. Jag ville ha dom. Fast jag visste att det var kört redan från början. Fast jag visste att det inte skulle bli vi. Kände det på mig. Just därför drogs jag till dom. I hopp om att vinna tillslut. Få det som var omöjligt. För allt hade varit så jävla enkelt tidigare.

Jag har de senaste månaderna därför jobbat hårt med att bryta detta beteende som verkligen inte är bra för mig. Jag tycker att jag har lyckats ganska bra. Jag är stolt över mig själv. Jag har hållt mig undan det som gör ont. Jag har hållt mig undan destruktivt beteende. Och jag tror att jag är på rätt väg. Efter 3 år.