Hanna Nilsson

Tentan är skriven. För ett ögonblick njuter jag av känslan som kommer efter tenta. Lättnad. Lättnad även om det gick dåligt. Lättnad även om man har skrivit: Därför! alternativt Är detta ett svar? på alla frågor. Känslan av lättnad. Jag firade det hela med lite pasta, en kopp kaffe med sojamjölk och en Rapé under läppen. Sara, André och Mattias pluggar finanserieng i köket (tenta imorgon) och jag känner mig lite lustigt skadeglad. Mitt är avklarat. Jag kan njuta av känslan av lättnad som fyller min kropp.

Dock känner jag mig själv bäst. Snart kommer tristessen krypande. Känslan av tristess som uppkommer när jag inte lägre har något att oroa mig för. När jag inte längre har något överhängande skolprojekt som måste avslutad inom viss tid. Tristess. Lite ångest också. För mycket tid att fylla ut. Ingenting att göra. Tristessen dödar känslan av lättnad och lämnar mig kvar med en känsla av tomhet. Vad ska jag göra nu? Vad ska jag fylla tiden med till på måndag när inte skolångesten hänger över mig som ett svart moln? Jag har blivit institutionaliserad av skolsystemet . Jag klara mig inte utanför dess värld likt en dömd fånge som har spenderat 30 år i finkan. Jag är en icke fungerande individ utanför Umeå universitets väggar. Hur ska jag klara mig i framtiden?

Nåväl, vill någon hitta på nåt? Fika, bio, kravlöst sex, promenad, alkoholkonsumtion? Jag är öppen för förslag och är inte en kräsen individ alls.