"Björn Söderberg"
"Björn Söderberg" får gärna ta sig friheten att trascha mig hur mycket han vill. Bevisar bara min storhet. Fortsätter det i den riktningen kommer jag ju snart vara lika stor som Blondinbella eller Rosing. Inget som stör mig alls. Tanken på att någon blir upprörd över det jag skriver ger mig en sådan kittlande känsla av tillfredställelse att jag knappt vet var jag ska ta vägen.
Jag välkomnar det hela. Hata på bara. Alla vet ju att alla stora personligheter och genier genom tiderna ofta var hatade och gravt ifrågasatta. Jag har precis påbörjat min vandring mot storhet, men jag känner definitivt att jag är på rätt väg.
Hata mera.
Jag försökte, men kunde bevisligen inte, motstå frestelsen
För det första vill jag dementera det faktum att jag ska vara upprörd. Jag känner mig ganska säker på att mitt inlägg har att göra med sympatiångest; det är inte värmeljus, det är inte ficklampor, men väl strålkastare som lyser upp en förvirringens väg.
Sedan vet jag inte om du genikategoriserar Rosing och Blondinbella. Om sådant är fallet: glöm inte att det kan finnas en ödesväg, där folk kan nå framgång via omedvetenhet.
Och, till sist, var kommer grejen att vända all kritik till hat ifrån? Tänk om jag vore så säker på att du skulle spela hatkortet, att jag passade på att deklarera för dig att jag inte kan hata. Psssst, pröva läsa igenom detta igen: ”äsch, i sista hand skyller jag på genetiskt arv. det finns skäl till allt. god kväll”
