Well, I miss you to.
Har precis fått världens längsta fyllesamtal av Olle. Varade i drygt 1,5 timmar. Det var mycket "jag saknar dig så mycket". Följt av "allt är roligare när du är med". Följt av "vi måste myshänga som vi gjorde förr, saknar det". Följt av "ditt sällskap är det allra bästa". Det är ofta så det blir när vi pratar med varandra. Han säger att han saknar mig och jag säger att jag vill att han ska flytta tillbaka hit igen. Och han säger att det nog inte blir så, men att han snart ska komma och hälsa på. Sen lägger han till: I framtiden! Sen anklagar jag honom för att ha flyttat till nordligare breddgrader. Han försvarar sig sedan med att säga att han inte är så smart. Och så där håller vi på. Varje gång vi pratar med varandra.
Olle gjorde även ett fylle försök med att leka psykolog och sa: Du är inte nog trevlig, nog snygg eller nog intressant för honom. Och syftade på min kärlek i livet. Jag blev tjurig och avslutade samtalet. Sånna sanningar har jag ingen lust att ställas framför en ensam fredagskväll i soffan. Kan ju leda till självmord eller iaf fosterställning i duschen med våldtäktstvagning.
Olle meddelade dock (kanske lite som plåster på såren) att han har en man åt mig i Kiruna. Han är två meter lång, vegetarian och musklig. Känner att han kan ha rätt. Match made in heaven eller så kanske typ. Fast Kiruna? Har det någonsin kommit något bra från Kiruna (förutom järnmalm)?
Well, sånna här samtal lämnar alltid mig med en viss äcklig smak i munnen samt en obehaglig känsla i magen. Jag hatar när jag inte får vara nära de människor jag tycker om mest. Allt för många nära och kära är utspridda runt om i Sverige och i vissa fall världen.
Imorgon kommer dock Jan förbi en sväng. Har inte sett honom på typ 2 år innan han drog ut på sin typ fjärde jordenrunt resa. Ska bli nice att se honom.
Olle gjorde även ett fylle försök med att leka psykolog och sa: Du är inte nog trevlig, nog snygg eller nog intressant för honom. Och syftade på min kärlek i livet. Jag blev tjurig och avslutade samtalet. Sånna sanningar har jag ingen lust att ställas framför en ensam fredagskväll i soffan. Kan ju leda till självmord eller iaf fosterställning i duschen med våldtäktstvagning.
Olle meddelade dock (kanske lite som plåster på såren) att han har en man åt mig i Kiruna. Han är två meter lång, vegetarian och musklig. Känner att han kan ha rätt. Match made in heaven eller så kanske typ. Fast Kiruna? Har det någonsin kommit något bra från Kiruna (förutom järnmalm)?
Well, sånna här samtal lämnar alltid mig med en viss äcklig smak i munnen samt en obehaglig känsla i magen. Jag hatar när jag inte får vara nära de människor jag tycker om mest. Allt för många nära och kära är utspridda runt om i Sverige och i vissa fall världen.
Imorgon kommer dock Jan förbi en sväng. Har inte sett honom på typ 2 år innan han drog ut på sin typ fjärde jordenrunt resa. Ska bli nice att se honom.
Kommentarer
Trackback
