Hanna Nilsson

Ja, jag vet då inte. Jag är i ett extremt behov av att föra ett samtal med någon just nu iaf. Kan bero på att jag under dagtid sitter ganska tyst med en Ipod i pluggad i öronen. Får liksom inte riktigt utlopp för allt jag har att säga under kafferasterna och lunchrasten. Sara är även borta i helgen vilket gör att jag inte har någon att prata med alls. Jag sitter tyst. Idag har jag inte sagt ett ord och jag börjar fasiken betvivla på att jag ens kan prata längre. Funderar på att flippra upp telefonlistan i telefonen och börja ringa folk lite på måfå. Eller helt ekelt föra en diskussion med mig själv bara för att höra en röst. En liten monolog liksom.

När jag kommer från jobbet åker Sara till jobbet och jag hinner oftas lägga mig innan hon kommer hem. Vi kommunicerar med varndra via post-it lappar på diskbänken. Kanske nåt sms under dagtid. Men vi pratar inte. Jag behöver prata.

Jag tror hela min brist på att prata snart kommer göra mig översocial och jävligt. Vilket kommer leda till att jag pratar sönder öronen på alla som kommer i min närhet.

Bristen på konversation får mig även att längta till helgen redan nu under söndagen då jag vet att under helgen finns det tid för kvalificerat umgänge. Måste liksom försöka styra upp ett kvalificerat umgänge även under vardagarna. Svårt då alla flyr Umeå under sommaren.