Sorgligt.

Idag har jag varit singel i 3 år. Gjorde slut med min ex sambo på midsommarafton 2005. Hemskt.

Vad som är sorgligt är ju dock att jag har varit singel i 3 år. Hur är det möjligt? I'm a fucking catch! Jag förstår liksom inte hur det är möjligt själv? Jag borde inte vara singel. Innan jag blev singel för 3 år sedan var jag ju en riktig förhållande människa med två låååååånga förhållanden i bakfickan. Kanske använde jag liksom upp all kärlek då liksom? Så nu får jag ingen?



För första gången på länge så känner jag dock att ett förhållande skulle vara nice. De senaste två åren har jag inte haft den känslan alls. Men nu kom den tillbaka. Bara så där.

Förra veckan träffade jag en snubbe med hur mycket pojkvänspotential som helst. Men han har flickvän. Och vi kommer inte överens för det mesta. Men bra pojkvänspotential.

I helgen träffade jag en snubbe med pojkvänspotential. Men han är lite needy och ska till Norge.

Igår träffade jag kärleken i mitt liv. Men han vill inte ha mig. Vi har bajsat på allt.

Det är liksom kört. Känns kört. Jag ska någon dag även berätta hur många av de snubbar jag har haft sex med de senaste året som har dragit till Norge. Helt sannslöst många.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0