Som en blixt från klar himmel.

Ja herrejävlar, ibland så händer det. Idag när jag satt i godan ro och lyssnade på antagligen tårdrypande skiva så slog det mig: Jag älskar en person! Oj, vad jag älskar honom!

Sen slog det mig: Vad har jag gjort? Vad i helvete har jag ställt till med?

Hur säger man till någon man har sårat en massa att man faktiskt älskar dom? Att dom betyder mest? Hur får man dom att förlåta en?

Han kommer aldrig få reda på detta. Och nu är det allt jag kan tänka på. Det bubblar i mig. Att jag typ måste säga det. Nils la fram på förslag att jag helt enkelt skulle stolpa hem till honom i regnet, knacka på hans dörr och skrika: Jag älskar dig din jävel! Han ville ha lite filmscen över det hela. Och kommer jag inte på nåt annat sätt så är det de enda alternativet jag har. Fast troligen får han aldrig reda på att jag älskar honom. Att jag vill vara med honom. Bara honom.

Kommentarer
Postat av: alexandra

Hej! Ville bara säga att jag bara älskaaaar din blogg :D Följde din förra också innan du flyttade över hit. Du har en fantastiskt rolig humor och tänkvärda inlägg. Tack för att du förgyller bloggvärlden!! Ha en trevlig kväll.

2008-06-23 @ 22:28:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0