Hanna Nilsson

Idag hände faktiskt det otänkbara. Något jag har lovat mig själv aldrig skulle hända. Något jag skäms över. Något jag helst vill glömma. Jag har haft på mig en produkt som jag har spridit hat kring. Som jag har spytt galla över. Jag har hånat innehavarna av denna produkt, senast i ett inlägg nedan. Det är verkligen ironi på hög nivå.

Vi skulle in på ett ställe på dosapoteket som kallas typ "sterilzon" eller liknande idag. Mycket viktigt att ta på sig skyddskläder, hårnät och att man byter skor.

Någon: Hanna, du måste byta skor. Vi kommer beställa ett par åt dig, men tillsvidare får du använda dessa.
Jag: Men men men men, det är ju foppa-tofflor.
Någon: Ja?
Jag: Näääää inget.
Någon: Passar dom?
Jag: Mmmmmmmm.
Någon: Fint.
Jag (viskandes): Tur som fan att dom är vita.

Och det värsta är att det inte ens är äkta Crocs utan det är en kopia som heter Gekos. Jag får en obeskrivlig ångest varje gång jag närmare mig omklädningsrummet där skyddskläderna ska på. Jag står liksom där ett tag och tittat ner på mina fötter och suckar djupt. Sen gillar jag läget. Sen tänker jag att alla måste. Och då känns det lite bättre. Hade dom dock varit i någon klatchig färg som neon grön eller neon rosa hade jag lagt mig ner och dött av ren chock.

I övrigt diggar jag dosapotekets arbetskläder som fan. Mjukisbrallorna är helt fantastiska. Jag tänker försöka sno med mig några par innan jag slutar. Det borde ju vara ett drömjobb när man får ha på sig mjukisar hela dagarna.