New start
Vaknade med en konstig känsla i kroppen. Något var annorlunda men jag kunde inte sätta fingret på vad. Sedan får jag ett sms av Nils där han också påpekar att han innehar en viss skum känsla. En känsla av att vi börjar om på nytt. Att något liksom hände igår som satte våran dåvarande världsbild i gungning och gav oss denna känsla av att nåt har förändrats. Att vad vi upplever idag är en ny början.
Känslorna jag har haft idag är faktiskt helt nya. Känner ingenting av det jag vanligtvis brukar känna en söndag. Allt är bara annorlunda. Kvar finns inte en vilja att förstöra för mig själv som det har gjort den senaste året och främst halvåret. Jag känner inte behovet av att bete mig destruktivt och självförgörande. Kvar finns inte ens en gnutta bekräftelsebehov. Tanken på att mitt behov av bekräftelse var så stort får mig att må illa. Tanken på att jag kan ha gjort en annan människa illa på grund av mitt bekräftelsebehov och en vilja att vilja såra gör att jag nästan inte står ut med mig själv. Mitt beteende är oförlåtligt och äckligt.
Idag känner jag att jag vill bli bättre. Att jag vill ta mig ur denna onda cirkel. Att jag måste sluta bete mig på ett sätt som i slutändan bara får mig att känna mig tom och värdelös. Främst kanske jag känner hopp. Att det kommer bli bättre.
Och jag lovar, från djupet av mitt hjärta, att jag aldrig menade att bete mig som ett kräk. Om du någonsin pratar med mig igen så kan jag förklara allt. Allt jag någonsin ville vara bara att vara med dig. Och bara dig. Det finns en möjlighet att jag inbillar mig att du bryr dig. Men better safe then sorry.
(Detta inlägg låter så mycket mer tragiskt än det faktiskt är. Jag känner hopp. Allt kommer bli bra.)
Känslorna jag har haft idag är faktiskt helt nya. Känner ingenting av det jag vanligtvis brukar känna en söndag. Allt är bara annorlunda. Kvar finns inte en vilja att förstöra för mig själv som det har gjort den senaste året och främst halvåret. Jag känner inte behovet av att bete mig destruktivt och självförgörande. Kvar finns inte ens en gnutta bekräftelsebehov. Tanken på att mitt behov av bekräftelse var så stort får mig att må illa. Tanken på att jag kan ha gjort en annan människa illa på grund av mitt bekräftelsebehov och en vilja att vilja såra gör att jag nästan inte står ut med mig själv. Mitt beteende är oförlåtligt och äckligt.
Idag känner jag att jag vill bli bättre. Att jag vill ta mig ur denna onda cirkel. Att jag måste sluta bete mig på ett sätt som i slutändan bara får mig att känna mig tom och värdelös. Främst kanske jag känner hopp. Att det kommer bli bättre.
Och jag lovar, från djupet av mitt hjärta, att jag aldrig menade att bete mig som ett kräk. Om du någonsin pratar med mig igen så kan jag förklara allt. Allt jag någonsin ville vara bara att vara med dig. Och bara dig. Det finns en möjlighet att jag inbillar mig att du bryr dig. Men better safe then sorry.
(Detta inlägg låter så mycket mer tragiskt än det faktiskt är. Jag känner hopp. Allt kommer bli bra.)
Kommentarer
Postat av: alexandra
Som den obotliga romantiker jag är så tror jag att Han läser detta inlägg och inser att det är dig han vill ha. Men det är ju jag det ;) Sitter i samma båt som du, så det kan ju vara mitt hopp som talar. Men som sagt, det ordnar sig. Allt kommer bli bra.
Trackback
