Hanna Nilsson

Trots att jag levt ett liv mästrat av Murphys lag så kan jag inte riktigt vänja mig vid tanken att allt alltid går åt helvete. Jag har liksom fortfarande hoppet kvar och det tycker jag på något vis att jag ska ha lite "kredd" för. En mer svagsinnad person i samma besvärliga sits som mig själv hade ju säkerligen vid detta lag redan lagt sig ner och självdött i ren frustration. Men jag gör inte det utan jag fortsätter "härva" på i tron om att det snart är min tur att få uppleva det flyt som jag hör andra människor prata om.

Ibland blir jag fruktansvärt less på att kämpa med näbbar och klor för allt jag vill ha, men å andra sidan tror jag att det ger mig lite karaktär. Jag hanterar motgångar bättre än andra eftersom jag är så jävla van vid att det som kan gå fel kommer att gå fel.

Min otur verkar dock ha smittat av sig på Sara också.