Hanna Nilsson

Jag har alltid hävdat att otur/motgångar bygger lite karaktär. Att man liksom bygger upp en vana att behöva kämpa med näbbar och klor får att få det man vill ha.

Just nu är Sverige - Ryssland matchen ett bra exempel på detta. Ryssarna är liksom vana vid lite krig, lite arbetsläger, lite diktatur, lite svält, lite inflation och så vidare. Och se bara på resultatet. Dom kämpar! Oj, vad dom kämpar för att slå Sverige. Dom praktiskt taget krossar Sverige. För att dom kämpar som tusan. Smäller på. Jobbar som fan. Och vad gör svenskarna? Jo, dom tar det lite mañana. För svenskarna är inte vana vid motgångar. Dom är inte vana att kämpa. Vi ligger under med 2-0 och dom joggar på lite grann som om det fanns all tid i världen. För dom tror liksom att det kommer lösa sig ändå. För kämpa behöver dom ju inte.

KÄMPA FÖR FAN!!! Spring tills ni spyr. STÅ INTE BARA DÄR! Krossa! Kör över! Mangla ner!! KÄMPA!!!!!

Fan, jag tittar bara med ett halvt öga på matchen just nu. Jag orkar inte med dom där mesarna. Jag äter kakor istället och tänker på bättre tider. Det vill säga typ början av 1900-talet då svenskar fortfarande svalt och inte hade pengar. Jag lovar att om matchen hade utspelat sig under början av 1900-talet så hade Sverige kämpat. För då visste vi vad motgångar var.

Kan man sjukskriva sig från jobbet på grund av fotbolls depression?