Hanna Nilsson

När jag och min föräldrar skulle ut och käka middag idag hamnade vi på ett ställe där menyn inte erbjöd ett endaste litet vegetariskt alternativ (sjukt bortskämd när jag är van Umeås utbud). Frågade servitrisen om det fanns möjlighet att få en vegetarisk rätt och hon var mycket tillmötesgående och sa att dom kunde ordna fyllda paprikor med en god sallad till. Tyckte det lät bra och accepterade. När jag sedan får min mat får jag fyllda paprikor fyllda med (trumvirvel) parprika????!!!!! Jag hade god lust att beklaga mig över den bristande kreativiteten och den uppenbara bristen på råvaror. Men jag gjorde inte det.

Istället tänkte jag en stund på kvinnorna i Zimbabwe. Där är arbetslösheten 80 %, inflationen är uppe i 160 000 % (!), landet styrs av en psykiskt sjuk diktator och den beräknade livlängden för kvinnor ligger på 34 år. Där kostar en limpa 7 miljoner och ca 20 miljoner på svarta marknaden. Mat används som utpressning. Alla svälter. Barnen dör. Mammorna försöker fixa mat men det finns ingen mat. Finns ingenting. Mugabe trycker mer pengar och inflationen stiger mer. Över 30 % av befolkningen har flytt landet. Var tredje invånare har aids.

Fyllda paprikor fyllda med paprika är då inte mycket att orda om. Betalade lätt under 100 spänn för rätten. I Zimbabwe kostar ju en limpa liksom 70 000 gånger mer. Jag har det så jävla bra!