Hanna Nilsson

Sara hävdar att alla brudar (utom hon) någon gång i livet genomgår en "leopardfas". Dvs. en fas där man finner en förkärlek till detta djurmönster. Min "leopardfas" genomgick jag när jag var kring 12-13. Det var underkläder, det var kläder, det var sängkläder, det var väskor m.m. Dock har jag (tillskillnad från de flesta andra brudar) aldrig riktigt växt ur denna "leopardfas". Jag äger fasktiskt en tröja i leopardmönster som jag fortfarande använder (till mitt försvar: Elin Kling har en likadan). Idag handlade jag även ett leopardlinne på second hand. Jag tror att detta linne kommer komma väl till hands när jag någon dag i sommar känner att jag vill vara white trashingt flaschig! Jag liksom dras till detta mönster. Jag ser det i ögonvrån och måste gå fram och ta på det. Undra om det är någon underliggande forntida drift som gör att jag känner mig dragen till mönstret i sig?

Pappa tyckte det var mycket icke politiskt korrekt av mig att köpa ett linna i leopardmönster då jag är vegetarian?! Jag föstod inte alls han resonemang då jag med all säkerhet kan säga att ingen leopard kom till skada under tillverkningen av syntetlinnet jag köpte.