Hanna Nilsson

Nu drar jag hem till Umeå. Jag känner att jag behöver sätta fötterna på säker mark igen. Komma bort från torgskräcken och tristessen. Känslor som på något vis kommer automatiskt när jag kommer innanför B-towns kommungräns. Känslor som är helt obefogade. Men som finns där ändå.

Trevligt att träffa alla jag hann träffa. Kära återseenden i många fall. Kanske lite bitterljuva i andra. Men bitterljuva ska inte underskattas. För en känsloknarkare är ju bitterljuvet en ganska fantastisk känsla.

Kommer sakna mamma, pappa och Charlie. Dom är underbara. Fantastiska. Och jävligt speciella. På ett underbart vis.