Hellre en dålig sked än ingen sked alls.

Då var vi där igen då. Dags för mig att förvandlas till ett litet pms monster. Snart kommer det. Alla känslorna. Har redan börjat känna av vekheten. Den typ av vekhet som får mig att törsta efter mänsklig kontakt. Efter lite intimitet. Lite ömma ord kanske. Vad jag vill ha är en jävla vacker sked. Nån som håller en hand på rumpan. Nån som luktar en lite diskret i naken. Och liksom ligger tätt tätt intill.

Det är lustigt det där. Under större delen av månaden spelar jag stenhård och hävdar att jag inte behöver närhet. Ge mig lite ligg så klara jag mig liksom. Att jag inte bryr mig om det där känslomässiga dravlet. Att sånt är för töntar. Det är såååååå jobbigt att folk tar i mig. Men under en vecka varje månad så vill jag bara att någon kramar mig. Liksom bara håller lite i mig. Säger att jag är fin trots att jag är menssvälld, osminkad, klädd i tasiga mjukisar och innehar en ovilja att duscha bara för att latheten har tagit överhanden. Då vill jag ha en sån där snäll kille som är öm och fin. Det vill jag ha. Men bara den veckan. Resten av tiden jagar jag efter kräk med seriösa känslomässiga problem och svårigheter att binda sig.

Vill nån skeda? Kanske hångla lite också?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0