Hanna Nilsson

Jag är en hårig människa. Är det liksom av naturen. Vissa är liksom det. Dock hatar jag kroppsbehåring på kvinnor. Jag tycker det är sjukt oattraktivt. Jag tycker främst att min egna kroppsbehåring är sjukt oattraktiv. Ser jag en brud med en buske under armen så blir jag faktiskt lite äcklad. Jag vet att det är mycket icke feministiskt att tycka så, men jag kan liksom inte hjälpa det. Jag är en produkt av det samhälle jag växt upp i. Män däremot får vara håriga. Om män börjar raka sig på bröstet och greja blir jag fan sur, det sticks ju liksom.

Anywho, igår gick jag loss med med en epilator på ställen på min kropp som jag aldrig har brytt mig om att ta bort behåring med epilator på tidigare. Det var lår, det var baksida lår, det var bikinilinje, det var lite mutta, det var lite mage osv. Sen gick jag loss på ögonbryna med en pincett. Jag är nu totalt hårlös. Med undantag för mina armar som fortfarande är jävligt håriga. Men håret där får vara. Det är liksom för långt för att rycka. Med god vilja skulle jag nog kunna fläta håret på armarna. Skulle givetvis krävas en viss precision, men jag vet att det skulle kunna gå om jag vill. Känner att detta hår kommer störa mig extra mycket nu när jag är så hårlös på alla andra ställen.

Dock älskar jag mitt hårlösa jag. Jag är sjuk het nu!