Hanna Nilsson

Jag har nu konstaterat att alla forskare har fel. Bara mega fel. Jag tror numera inte alls på den där "hypotesen" att endorfiner frigörs när man motionerar. Jag anser att det inte finns belägg för denna "hypotes" överhuvudtaget. Enligt mina erfarenheter från den senaste veckans fysiska ansträngningar är att av motion blir jag endast svetig och irriterad. Svettig givetvis för att det är fysiskt påfrestande och irriterad för att det är tråkigt och jag blir svettig och får gå omrking och vara svettig. Jag har aldrig en endaste gång under dessa "motionspass" känt varken glädje när jag utför övningen eller glädje efteråt. Bara irritation. Ingen lycka alls. Verkligen inte. Bara dåligt humör. Så fort jag närmar mig cykeln blir jag på ett jävla humör. Just nu är jag på ett jävla humör.

Jag kan inte heller erinra mig om att jag någonsin kände någon typ av glädje förr i världen när jag fortfarande tränade som en tok på riktigt. Typ träningar så där 6 dagar i veckan. Då kände jag bara att träningen var ett måste. Ett måste som gav mig ångest. Det var ju därför jag slutade. Så ingen lycka alls.

Alla forskare kan ju bara gå och lägga sig och sluta sprida löngner. Det kan ju inte bara vara jag som på riktigt anser att träning är nötigt? Att bli svettig är äckligt? Och verkligen hellre äter lite bajs alternativt dricker mitt egna kiss än går på ett spinningpass? Det kan ju för fasiken inte bara vara jag?

(Att jag är lat funkar inte i detta fall heller eftersom jag gärna utför övningar som får mig att må bra. Träning får mig inte att må bra därför undviker jag det å det grövsta)