Busy day. My heart is broken and then I danced for a while.
Busy day. Först shopping och lunch med Johanna. Sedan hem för besök av Jan och Madelene. Sen snabb dusch. Sen in till stan för middag med Nils, Marcus och Johanna. Sen utgång med Nils, Marcus, Johanna, Gregor och Sandra. Skönt att ha ett umgänge.
Avslutade denna kväll med att skicka ett sms bestående av orden: I miss you! Sms:et är fortfarande obesvarat och kommer antagligen förbli obesvarat. I sann ironisk anda slogs låten Iris med Goo Goo Dolls på mp3:n när jag precis hade skickat sms:et och satt mig på bussen. Låten beskriver i mångt och mycket den gamla hederliga tonårs-kärleks-ångesten och lyssnades sönder och samman under denna period p.g.a. olycklig kärlek. Att höra denna låt i detta läge, när jag återigen har blivit dissad, fick mig nästan att börja lipa på bussen. Hur låten har hamnat på Ipoden har jag ingen aning om och det är inte direkt en låt jag annars skulle vilja kännas vid i dagsläget. Men ironiskt var det ju.
And I'd give up forever to touch you
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
and sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight
Patetiskt inte sant? Och dessa rader fick mig nästan att ta till lipen. Jag känner en viss skam över detta. Det gör jag sannerligen. Men jag tänker hävda att just ikväll är det min tur att vara patetiskt offer och vara lite tragisk. Imorgon ska jag återigen vara mig själv och rycka på axlarna samtidigt som jag dör sakta inombords.
Jag tackade nej till sovsällskap vilket erbjuds av ytterst attrakivt människa. Tackade nej p.g.a. brustet hjärta och ett behov av att bara gå hem och tycka synd om mig själv.
Avslutade denna kväll med att skicka ett sms bestående av orden: I miss you! Sms:et är fortfarande obesvarat och kommer antagligen förbli obesvarat. I sann ironisk anda slogs låten Iris med Goo Goo Dolls på mp3:n när jag precis hade skickat sms:et och satt mig på bussen. Låten beskriver i mångt och mycket den gamla hederliga tonårs-kärleks-ångesten och lyssnades sönder och samman under denna period p.g.a. olycklig kärlek. Att höra denna låt i detta läge, när jag återigen har blivit dissad, fick mig nästan att börja lipa på bussen. Hur låten har hamnat på Ipoden har jag ingen aning om och det är inte direkt en låt jag annars skulle vilja kännas vid i dagsläget. Men ironiskt var det ju.
And I'd give up forever to touch you
'Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
and sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight
Patetiskt inte sant? Och dessa rader fick mig nästan att ta till lipen. Jag känner en viss skam över detta. Det gör jag sannerligen. Men jag tänker hävda att just ikväll är det min tur att vara patetiskt offer och vara lite tragisk. Imorgon ska jag återigen vara mig själv och rycka på axlarna samtidigt som jag dör sakta inombords.
Jag tackade nej till sovsällskap vilket erbjuds av ytterst attrakivt människa. Tackade nej p.g.a. brustet hjärta och ett behov av att bara gå hem och tycka synd om mig själv.
Kommentarer
Trackback
