Hanna Nilsson

Boden har en tendens att få mig att känna viss ångest och tristess. Jag blir lite folkskygg när jag är här. Tanken att gå efter "gågatan" ger mig liksom lite magknip. Dessutom blir jag snabbt ganska uttråkad. Liksom går omkring hemma hos mina föräldrar och petar på saker men kan inte ta mig för nåt. Jag botar tristessen med mat, men folkskyggheten har jag inte hittat någon bot på.

Idag drog jag och lillebror till Luleå. Hann knappt med någon shopping eftersom brosan direkt började gnälla över att han var förkyld och bajsnödig. Han rycka med mig en t-shirt och en blommig blus i farten iaf. Middag ute med päronen. Drack ett glas vin och känner mig nu lite lullig. Innehar tankar på att jag borde höra av mig till någon och säga att jag är i Boden. Liksom bara för att göra det. Känns ju hyfsat patetiskt att gömma sig i Trångfors. Nåväl, imorgon tänker jag dra med pappa på lite second hand shopping om han kan slita sig från all fotboll.