Sara!
Eftersom jag nu inte har sett dig på ett par dagar p.g.a. äckligt olika arbetstider så väljer jag att kommunicera till dig via denna blogg (mycket för att jag inte orkar gå till köket och skriva på ett papper).
Idag fick jag gruvlig ångest över tanken på detta 7-16 jobbande med 4-5 veckors semester. Och att det kanske är vad som väntar oss snart i livet. Jag fick extrem ångest. Jag kände liksom att om det är vad livet har att erbjuda så checkar jag fasiken gärna ut redan nu. Tack för kaffet liksom!
Jag satte mig och fundera en stund, kom inte fram till mycket alls. De enda lösningar som min (i dagsläget) reptilhjärna kunde komma på var att vi hoppar av skolan och drar till Oslo och jobbar jävligt hårt på ett lager sex månader om året och sen reser vi sex månader. Och så håller vi på så där tills vi är 40 och inser att livet är meningslöst och vi börjar knarkna och hittas sedan död på en smutsig madrass någonstans i Stockholm likt Stoffe. Eller så kommer vi på en sjukt bra affärsidé. Vi startar liksom en big business. Vi blir stormrika. Ligger på playan och sippar drinkar och sprutar skumpa dagarna i ända och säger: Schhhhhhhhhhhöööööööööönt! i varje mening. Antagligen blir vi tillslut åtalade för ekobrottslighet eller så tar juggemaffian "hand" om oss för att vi inte har någon lust att betala deras skumma avgifter för beskydd och liknande.
Det kom jag fram till. Hur känner du? Vänligen replikera mig på valfritt vis. Jag ser fram emot dina tankar kring detta. Gärna en lösning också. Svenssonpaniken ligger som ett mörkt moln över mig. Rädda mig!
Är du för övrigt ledig lördag dag?
Idag fick jag gruvlig ångest över tanken på detta 7-16 jobbande med 4-5 veckors semester. Och att det kanske är vad som väntar oss snart i livet. Jag fick extrem ångest. Jag kände liksom att om det är vad livet har att erbjuda så checkar jag fasiken gärna ut redan nu. Tack för kaffet liksom!
Jag satte mig och fundera en stund, kom inte fram till mycket alls. De enda lösningar som min (i dagsläget) reptilhjärna kunde komma på var att vi hoppar av skolan och drar till Oslo och jobbar jävligt hårt på ett lager sex månader om året och sen reser vi sex månader. Och så håller vi på så där tills vi är 40 och inser att livet är meningslöst och vi börjar knarkna och hittas sedan död på en smutsig madrass någonstans i Stockholm likt Stoffe. Eller så kommer vi på en sjukt bra affärsidé. Vi startar liksom en big business. Vi blir stormrika. Ligger på playan och sippar drinkar och sprutar skumpa dagarna i ända och säger: Schhhhhhhhhhhöööööööööönt! i varje mening. Antagligen blir vi tillslut åtalade för ekobrottslighet eller så tar juggemaffian "hand" om oss för att vi inte har någon lust att betala deras skumma avgifter för beskydd och liknande.
Det kom jag fram till. Hur känner du? Vänligen replikera mig på valfritt vis. Jag ser fram emot dina tankar kring detta. Gärna en lösning också. Svenssonpaniken ligger som ett mörkt moln över mig. Rädda mig!
Är du för övrigt ledig lördag dag?
Kommentarer
Postat av: Fröken Selberg
Alltså jag tänker så här: vi båda besitter ju både intelligensen och kompetensen för att starta upp nåt jävligt bra. Men rent spontant känner jag nu att jobba arslet av sig halva året, och sedan knarka på valfri strand den andra halvan känns grymt tilltalande. Det hade varit grymt schöööönt.
Over and out!
Postat av: nisse p
Hade varit mkt bättre om ni var här! My oh my vad mkt lesbos det finns här....hahaha...det kan ni iofs bli.
jag har inte gått och blivit kär....nej nej inte alls...nej nej.......nej......eller...nja.
Trackback
