R.E.S.P.E.C.T
De senaste dagarna har jag uppfattat ett visst maktmissbruk och ett krävande av respekt från människor som inte förtjänar det alls.
Jag vidhåller min ståndpunkt om att respekt är något man förtjänar. Inget som kommer gratis genom en viss position, titel eller ålder. Jag hatar det faktum att människor anser att jag bör respektera dom p.g.a. ovan nämnda grejer. Jag tänker ALDRIG respektera någon som inte visar mig vanligt folkvett. Jag tänker inte respektera någon som talar nedlåtande till mig. Jag tänker inte respektera någon som pratar otrevligt till mig. Jag tänker inte respektera någon utför en förnedrande handling mot min person.
Vad folk inte verkar fatta är att du får endast tillbaka det du även ger till andra. Beter du dig otrevligt så får du otrevligheter tillbaka. Så enkelt är det. Och du kan inte gå omkring och tycka att människor ska respektera dig å det grövsta bara för att du är chef. Det krävs fasiken hårt arbete för att vinna respekt. Men det verkar människor ha glömt bort. Alla vill ha respekt men ingen vill visa andra samma respekt.
Ibland så hatar jag att vara ung i dagens samhälle. Därför är det skönt att bli äldre.
Kontentan av det hela är iaf en gammal goding som min lågstadielärare nästan bokstavligt bankade in i skallen på mig, kallad den Gyllene Regeln: Det du vill att andra ska göra mot dig, ska du också göra för dom!
Hur svårt kan det vara?
