När blev det popsommar?

Under vårens tunga dagar var det uteslutande electro som kom ut från mina dåliga hörlurar. På sista tiden har det uteslutande varit pop, rock och lite indie. Back to basic så att säga. Under lång tid klarade jag inte av popen och rocken på grund av triviala kärlekstexter och alldeles för mycket minnen. På något sätt har musiken dock smugit sig tillbaka till mig. Dagarna i ända lyssnar jag och lyssnar lite till på allt detta fina som jag försökte förtränga. Som jag sa till Nils så vill jag gå ut och dansa till lite hederlig pop. Klappa händerna och sjunga med i texterna. Sjunga så jag är hes dagen efter. Skråla. Skrika. Hoppa. Klappa. Kanske generat titta på en vacker man i poplugg, Converse och den Perfekta t-shirten.

Någon dag ska jag dock ta tag i den försummade electron. Sitta och ladda ner och lyssna. Det är trots allt bara electron som kan hålla mig vaken på jobbet när jag är så trött efter att inte ha sovit ännu en natt. Jag pumpar upp den underbara electron så högt i hörlurarna att det känns som om mitt hjärta slår i samma takt som de tunga electro beatsen. Då vaknar jag. Och mina kollegor tittar konstigt på mig. Men jag bryr mig inte.

Jag älskar alla musik. Dock försummar jag vissa delar ibland. I framtiden ska jag starta en klubb så jag får dj:a själv. Har insett att det är enda sättet. Ingen annan skulle vara så galen att låta mig spela annars. Blandningen skulle bli allt för flummig. Först lite electro, sen lite pop, sen lite house, sen lite elecro, sen lite rock. Folk skulle bli så kluvna att de antagligen skulle känna sig schizofrena. Men det är så jag vill ha det. Flummigt. Varierande. Vackert.

Så mycket musik, så lite tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0