Jag var redo för lite "hallå"!
Jag har taggat hela dagen för att skriva ett par tre stycken inlägg i bloggen för att uppröra lite. Lite politiska budkskap och så vidare. Men sen försvann peppen. Jag ska försöka hitta den till imorgon och kanske leverera nåt alldeles makabert och tänkvärt. Jag var så jävla redo för att ställa till ett jävla hallå.
Sen kom allvaret emellan. Den bittra sanningen om livet. Vilken jag sedan förmedlade till Nils över en telefonlinje. Han förstod nog. Jag rensade upp efter mitt snedsteg där jag hade uttryckt mig ytterst oklart och klumpigt vilket ledde till en viss irritation och ledsamhet. Fullt förståligt.
Sen kom det en ljusglimt. Ett sms. Från person som ignorerat mig längre. Eftersom jag var dum. Jag är inte längre ignorerad. Dock var sms:et lite kyligt (hur man nu kan utröna det från ett sms?). Men kyligt är ju bättre än ignorerad. Man får vara nöjd med det lilla.
Kanske lite rabarberpaj på detta?
Sen kom allvaret emellan. Den bittra sanningen om livet. Vilken jag sedan förmedlade till Nils över en telefonlinje. Han förstod nog. Jag rensade upp efter mitt snedsteg där jag hade uttryckt mig ytterst oklart och klumpigt vilket ledde till en viss irritation och ledsamhet. Fullt förståligt.
Sen kom det en ljusglimt. Ett sms. Från person som ignorerat mig längre. Eftersom jag var dum. Jag är inte längre ignorerad. Dock var sms:et lite kyligt (hur man nu kan utröna det från ett sms?). Men kyligt är ju bättre än ignorerad. Man får vara nöjd med det lilla.
Kanske lite rabarberpaj på detta?
Kommentarer
Trackback
