Hanna Nilsson

Jag känner grov skepsis mot människor som väljer att döpa sina barn till det namn som deras efternamn börjar på. Ex. Knut Knutsson, Anton Antonsson, Erland Erlandsson. Tyder på en grov avsaknad av kreativitet att döpa någon till ett sådant namn. Att ge ett barn ett sådant namn säger liksom: Vi bryr oss inte om vad du heter. Vi älskar inte dig nog mycket för att lägga ner tid på att hitta ett trevligt namn åt dig. Finns ju även en möjlighet att föräldrarna väljer ett sådant namn för att dom tycker det är lite "roligt" och det är ju nästan ännu värre än att välja ett sådant namn bara p.g.a. bristande kreativitet. Och folk som döper om sig till ett sådant namn frivilligt är ju dumma i huvudet.

Jag står helt oförstående mot konceptet och jag anser det skamligt att döpa någon till ett sådant namn. Nästan lite förargelseväckande anser jag det vara. Ungefär lika förargelseväckande som när brudar "råkar" flasha muttan på krogen.

För övrigt, använder kidsen ordet lyllo idag? Jag saknar det ordet. Jag känner ett behov efter att säga: Lyllos dig!!!!