They made me believe in love.
Läste på Alex Schulmans blogg att han och Katrin har separerat. Det gör fan ont i själen på mig. Jag får fasiken lite darrläpp. Jag blir fan tagen av det hela.
Dom var ju ett perfekt par. Ett par som verkade ha fått det hela att fungera. Liksom levde var sitt liv men var ändå tillsammans och lyckliga. Så som jag liksom tror att ett perfekt förhållande ska vara.
Kanske lite tragiskt att leva sitt liv genom andra. Men dom fick mig fasiken att tro på kärlek. Jag som ofta är kärlekens första kritiker. Som liksom inte tror att förhållanden kan fungera en livstid. Att det inte går utan att man tillslut slutar existera som individ. Att jag blir vi. Men dom verkade ha fått till denna omöjliga ekvation. Men nu verkar det ju vara över. Och jag måste liksom bli cynisk och kritisk igen. Kan ett förhållande fungera i det långa loppet? Vad ska jag nu tror på? Vem ska bevisa mig motsatsen?
Dom var ju ett perfekt par. Ett par som verkade ha fått det hela att fungera. Liksom levde var sitt liv men var ändå tillsammans och lyckliga. Så som jag liksom tror att ett perfekt förhållande ska vara.
Kanske lite tragiskt att leva sitt liv genom andra. Men dom fick mig fasiken att tro på kärlek. Jag som ofta är kärlekens första kritiker. Som liksom inte tror att förhållanden kan fungera en livstid. Att det inte går utan att man tillslut slutar existera som individ. Att jag blir vi. Men dom verkade ha fått till denna omöjliga ekvation. Men nu verkar det ju vara över. Och jag måste liksom bli cynisk och kritisk igen. Kan ett förhållande fungera i det långa loppet? Vad ska jag nu tror på? Vem ska bevisa mig motsatsen?
Kommentarer
Trackback
