Hanna Nilsson

Har tagit en dags semester denna sommar. Det tycker jag faktiskt att jag var värd. En ynka dag liksom. Fast visst fasiken gör det lite ont i min arbetarsjäl att jag liksom är borta från jobbet utan egentligt giltigt skäl (dvs. dödsfall). Jag har den sanna arbetarsjälen. Har aldrig ens haft en sjukdag. Jag borde vara alla arbetsgivares dröm då jag har en sådan arbetsmoral att jag ibland skrämmer mig själv.

Nåväl, min en dags semester spenderar jag i Norrbotten. I B-town. Med la familia. För att jag tycker så mycket om dom. Jag har hunnit med att dricka mig full, åka till Kalix, handla fyra par strumpbyxor, fikat på ett kristet kafé, fikat på ett retro kafé, haft en lite kräftskiva, hälsat på Emma, druckit en massa te med mamma, sett film m.m. Och allt detta på två dagar. Imorgon ska jag nog hinna med två fotbollsmatcher och lite matlagning innan jag sätter mig på tåget. Jag är nöjd på det stora hela då jag liksom misstänker att jag har hunnit med mer på min en dags semester än vad de flesta gör på fyra veckor. Det är arbetarsjälen i mig som står för det. Och en påhittig mamma.

Annars är väl det mesta sig likt. Mamma fixar och donar. Pappa tittar på sport. Kalle-balle chillar. Och jag njuter. Fast jag längtar hem lite.