Hanna Nilsson

Klockan är snart 01.00. Jag har snusat en dosa, hängt lite med Gregor och shoppat lite för mycket. En bra dag på det stora hela.

Ändå sitter jag här och känner mig lite tom. Lite nedstämd så dära. Vet att den person jag helst av allt vill träffa men inte ska träffa är drygt 300 meter härifrån. Vill att personen ska höra av sig men personen kommer inte höra av sig. Kämpar med mig själv å det grövsta för att inte bli en vekling och höra av mig till personen. Liksom för en gångs skull stå fast vid mitt ord. Liksom för en gångs skull göra det jag vet är det bästa för mig. Liksom bara ge upp någon jävla gång. Inte vara så envis.

Så nu sitter jag här istället. Och funderar alldeles för mycket. Kanske hoppas lite också.

Vilken patetisk blogg detta har blivit. Bara en massa dravel om kärlek. Hu. Boring.