Hey hoe lets go!
Blev festligt med Josie, bror och Brent igår. Vin på O´Learys (nej, dom visade inte Hammarbymatchen visade det sig), drinkar hos bror och sedan Solidaritet (ehhh, hata sånna ställen). Det var roligt. Det var dans.
Råkade fortsätta prata engelska när jag satte mig i taxin. Taxichaffisen kunde inte engelska. Det hela blev väldigt konstigt. Men hem kom jag. Somnade med sminket på och en chipsskål i famnen.
Idag blev det Sex and the city 2. Helt ok. Givetvis inget mästerverk, men väntar man sig det är man helt fel ute. Den är värd att se bara för alla outfits.
Gröööööönan
Personalfest på Grönan igår. Femkamp och alkoholintag. Det lag jag var teamleader för kom sist. Jag tar inte ansvar för det. Skoj var det iaf.
Mustasch spelade. Det var mycket svennebanan rockare på Grönan. Mycket intressant att titta på dessa.
Svenssonismen
Jag har konverterat till Svenssonismen. Jag är svennebanan personifierad. Jag hatar det.
Det är fan i mig bara Volvo, villa och vovve som saknas. Kan tyckas mycket, men egentligen inte.
Jag undrar vad som hände? När slutade jag vara svår och kaosartad? När slutade jag hata samhället och dess normer? När i helvete blev jag den som följde normerna och sakta med säkert blev prydlig och ordentlig?
Visst fan pissar jag kärnfamiljen i käften fortfarande och kan för allt i livet inte förstå tjusningen med köttfärssås och spaghetti. Men jag måste kanske ändå acceptera att rebellen i mig sakta men säkert håller på att dö ut?
Syrianen klippte min lugg käpprätt åt helvete idag. Egentligen borde jag ha blivit lite sur men jag blev nästan lite tillfredsställd. För jag ser alldeles jävla knäpp och skev ut. Inte vanlig alls. Och det är ju alltid nåt.
Tack tack Fat Mat för att du fixade över musiken från poden till datorn. Du ska få något fint en dag.
Slentrian in my heart
Nils undrar vad som har hänt med bloggen. Jag vet liksom inte?
Jag har inte riktigt tid eller inspiration.
Det händer inget extraordinärt jag kan skriva om. Det händer inget nytt jag kan skriva om. Jag är så pass lycklig att jag inte kan använda bloggen som en klagomur längre (förrän jag blir full och sentimental).
Mitt liv är ett liv i slentrian och det är fan inte speciellt fresch att läsa om.
Vad har jag exempelvis gjort idag? Hmm, jag har jobbat. Sen har jag letat en väska åt min lillebror i 3 timmar. Sen har jag käkat middag på NK. Sen har jag handlat frukost. Sen har jag betalt räkningar. Sen har jag handlat extremt många hårprodukter från en engelsk sida på nätet. Och nu sitter jag här och skriver nonsens.
Same old. Same old.
Nåväl, jag får försöka framkalla lite kaos så ni vet att jag lever.
Bifogar sunkigt bildbevis på att jag är levande.
Men det är ju så jävla galet stort!
Belle & Sebastian till Popaganda.
Det är så jävla stort. Det är så galet jävla mega stort. Det är en av de största musikhändelserna i Sverige i år. Legender. Jag är lyrisk.
Det är så jävla stort. Det är så galet jävla mega stort. Det är en av de största musikhändelserna i Sverige i år. Legender. Jag är lyrisk.
Galet bra musiksommar.
Awesomeness.
When we get sad, we stop being sad and be awesome instead. True story!
- Barney Stinson
SUIT UP!
Burning hot!
Sara bjöd in till picknic vid Örby Slott. Stekte oss i solen hela dagen. Vilket har resulterat i sönderbränd rygg samt ett helt galet sträck på mitten av smalbenet/vaden då jag var för lat (och tjock) för att ta av mig dom så jag drog bara upp dom. Ser inte klokt ut.
Sen fixade Christian middag. Mina små gulliga sambosar är så härligt händiga och husliga. Fint att åka dit och bli ompysslad. Drack två glas vin och bestämde mig för att jag hade solsting och behövde omedelbar sömn.
Hem, dusch, soffa, somnade.
(Hann äta två piggelin också)
Inte lika fint idag. Tråkigt. Fast det betyder att jag utan dåligt samvete kan läsa en bok och dricka obscena mängder kaffe i min soffa utan att få dåligt samvete.
Episkt
Ipoden shufflade så fabulöst fram en av mina favvolåtar från den tragiska sommaren 2008. Från kanske den mest spelade skivan under den tragiska sommaren 2008.
Jag grät nästan en liten tår där jag satt på en trasig bänk på centralen.
Jag har lagt upp det tidigare men jag känner att en påminnelse alltid är på sin plats.
Bestraffning
Jag blev precis uppfylld av ett sådant ett extremt självhat att jag tänker straffa mig själv med att gå ut på balkongen och tvinga i mig ett helt ciggpack i sträck samtidigt som jag måste lyssna på musik i mina hörlurar där endaste den vänstra luren funkar (det är nog den värsta tortyren jag kan tänka mig).
Ingen ska ju komma här och säga att jag inte är en fena på bestraffning.
Fy fy fy Hanna vad du tänkte onda tankar alldeles nyss. FYYYYY!
Här ska det straffas.
Kanske lär jag mig att älska mig själv igen någon gång i framtiden.
Who could possibly save, Save us from madness? Love is the common name, Again we depend on the one to blame.
Jag brukar säga att jag inte är frisk. Andra säger att jag är sund.
Men jag tror fan inte att jag är det. Iaf när det inte kommer till punkten "gå-vidare-i-livet". Jag gör det med sådan enkelhet att jag ibland skrämmer mig själv. Går vidare. Låter det gamla vara glömt. Poff! Borta. Det har aldrig hänt.
Exempel. Jag blir dissad. Aotch. En dag senare är det glömt och förlåtet. Jag kommer inte ihåg. Jag fattar inte vad som hände. Och skulle jag mot all förmodan ha varit lite ledsen vid tidpunkten för dissandet så förstår jag inte alls varför. Poff.
Min lägenhet brann ner. Poff. Sen har jag raderat hela mitt liv fram till den punkten. Inklusive den jag var som person. Poff. Hej å hå. Jag kommer inte ihåg vad som hände innan dess? Levde jag ens innan dess? Kände jag något innan dess?
Jag kommer inte ens ihåg hur det känns att vara kär. Jag vet att jag har varit det på riktigt. Men jag kommer inte ihåg hur det känns.
Jag vet ingenting. Jag känner ingenting. Typ "var du inte ledsen för det förra veckan?" jag bah "ehhh, vad menar du?".
Rosé i Rålis idag. Rosé på Mälarpaviljongen. Åhej vad det bränner i fejjan. Åhej vad vi älskar sommar. Typ ge mig semester.
För Evigt Trogen
Vad är det för fel på piraterna?
Redo att ladda. Med Sonics årsbästalistor i åtanke.
Piraterna gjorde mig besviken. Funkar inte alls.
Laddar lite på andra stället. Men jag är ju piraterna trogna. Jag vill ha dom. Lika mycket som jag vill ha min s8ter boi.
Ge mig music. Annars vissnar jag ihop och dör.
Fat Mat, rädda min musik.
Å helvete vad jag behöver nya hörlurar. Speciellt i födelsedagspresent (HINT!).
Holy, Moley, Me oh my!
Jag är magiskt lycklig. Kan bero på mängden rosé. Jag hamnade hos en "leverantör" till mitt företag på en invigningsfest. I Edsviken. 200 meter från mitt hem. Det perfekta avståndet. Jag önskar att fler kunde förstå Edsvikens gudomlighet och flytta all sin verksamhet till detta pompösa men fabulösa ställe. Jag skulle alltid ha nära hem. Och utsikten skulle alltid vara fantastisk. Jag älskar Edsviken av hela mitt hjärta.
Mitt sinne har varit fördunklat av allehanda ångest på senaste tiden. Varför vet jag inte? Jag har suktat efter denna lyckliga känsla så jävla länge. Jag vill klänga mig fast vid den känsla som nu infinner sig och tatuera in den i mitt sinne. Om jag bara alltid kunde må som nu så skulle livet vara gudomligt vareviga sekund.
I övrigt tror jag att jag ska ge mig själv en tatuering i födelsedagspresent. Om nu ingen annan ger en åt mig (HINT!).
Nu lyssnar vi på världens bästa låt och önskar oss inget annat än lycka och sinnesfrid.
I fucking love ya all. Som berikar mitt liv.
Piggelinisar
Jag har käkat tre piggelin idag. Det är så satans varmt. Jag ha fyllt frysen med piggelin. Mest för att det är den glassen som innehåller minst kalorier, vilket betyder att jag kan äta fler. Kvantiteten är mycket viktig för mig när det är varmt. När det kommer till glass.
Daimstrut är inget bra val alls. 350 kalorier per strut. Piggelin har endast 55. Det betyder i princip att jag kan käka 7 piggelinisar kontra en Daimstrut.
Ni förstår hur jag tänker va? Kvantitet kan i vissa fall vara bra.
True story
JIPPPPPPPI!!! Det är äntligen sommar.
Vilket betyder att jag kommer vara sjuk (dvs. allergisk) i 4 månader. I morse nös jag så kraftigt att jag spräckte ett blodkärl i ögat och fick se ut som en crackhora större delen av dagen.
Vilket även betyder att det numera är 26 grader på kontoret (jag har drygt 18 grader hemma). Vilket gör att jag inte kan tänka och blir arg och grinig.
Jag hatar värme. Så länge jag inte chillar på en uteservering. Eller vid havet i ett annan land än Sverige. Men rent generellt är jag inte förtjust i grader över 20. Svullna fötter, svettringar, lår som klibbar, flottigt hår, mascara som rinner. Det är inte min påse chips.
Visst, skulle jag vara ledig och inte behöva prestera ett skit så skulle det nog vara all good.
(Den sista meningen skrev jag endast för att ha som back up om jag någonsin skulle börja njuta av extrem värme. You can't hold it against me).
Inget har någonsin passar bättre.
Everywhere. En av Fleetwoods bästaste.
Den passar så bra in på denna varma majdag. Jag tror jag ska lyxa till det med en cigg och music trots att jag inte ens är full eller att de är fredag.
Ibland så oroar man sig lite i onödan.
Jag har hållit mig från Facebook och mailen sedan mitt fylle facebookande. Så rädd för vad jag hade ställt till med. Så rädd för ett svar jag inte hade önskat mig.
Ikväll tog jag mod till mig. Och läste svaret. Det finaste svaret jag fått i hela mitt liv. Det vackraste lilla mailet.
Ibland oroar man sig så djävulskt i onödan. I detta fall därför att jag aldrig tror att jag har betytt lika mycket för någon som dom har betytt för mig. Att jag liksom inte har lämnat samma avtryck hos dom som dom har lämnat hos mig. I detta fall har jag nog gjort det.
Du finns överallt i mina minnen också under en massa år. Jag saknar dig också. Jag önskar att vi kunde prata. Kanske ta det chill på balkongen som så många gånger förr? Snacka om vad som har hänt sedan sist. För sist är så jävla länge sedan nu. Och ändå lever du kvar.
Tack för det fina du skrev. Det gjorde mig oändligt lycklig. Jag hoppas att du mår bra.
Den första sommardagen.
Gårdagen och kvällen spenderades på Medis med obligatoriskt alkoholintag. Fy sjutton så varmt. Så jävla härligt. Jag och Sara höll verkligen fortet hela jävla dagen. Kalle, Stina, Christian, Josefina och L-A var med större delen. Ola tittade förbi.
Det var en mycket trevlig dag och kväll. Som avslutades hemma hos L-A med kanelbullar och vin. Och givetvis en massa musik.
Traskade i högklackat väldigt långt och har idag tre extremt blodiga skavsår. Men det var värt det.
Traskade i högklackat väldigt långt och har idag tre extremt blodiga skavsår. Men det var värt det.
Kom hem och var i eufori. Lyssnade på musik och rökte cigg. Fylle facebookade i all min sentimentalitet. Det var egentligen helt jävla underbart.
Åhej! Bakisångest!
Nämen jävlar i helvetes faaan. Nu har jag börjat fylle facebooka också!!! Det räckte liksom inte med fylle smsen!?
Fy satan. Jag har sådan galen ångest idag att jag vägrar logga in på Facebook eller öppna mailen. Vill inte se. Vill inte veta. Vill inte att det ska vara sant.
Fy satan. Jag har sådan galen ångest idag att jag vägrar logga in på Facebook eller öppna mailen. Vill inte se. Vill inte veta. Vill inte att det ska vara sant.
Vaknade upp med ett ryck imorse. Satta mig upp i sängen och i princip skrek nej nej nej för full hals. Jag skäms ihjäl.
Nej fy sjutton. Jag måste skjuta upp det till imorgon. Idag är jag alldeles för svag för att klara av verkligheten.
Men guuu vad jag hade skoj igår.
Kom tillbaka.
Och jag önskar att du vore här.
Så himmelsk så fantastisk så gudomlig så extraordinär. Eller så var det en dröm.
Så himmelsk så fantastisk så gudomlig så extraordinär. Eller så var det en dröm.
Den jävligaste stunden i livet var den när du gick...och allt var förlorat.
Kom tillbaka kära du. Fräls mig ifrån den verklighet jag trodde var sann. Fräls mig från det jag tar för riktigt. För det måste finnas någon som bättre än detta? Något som inte är detta?
Om mitt hjärta brinner så finns du där. Det jag trodde att jag hade förlorat.
Kom tillbaka kära du. Fräls mig ifrån den verklighet jag trodde var sann. Fräls mig från det jag tar för riktigt. För det måste finnas någon som bättre än detta? Något som inte är detta?
Om mitt hjärta brinner så finns du där. Det jag trodde att jag hade förlorat.
Och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis fryser nu sakta till is.
Snälla du, kom tillbaka. Andas. Förstå. Du var allt.
Snälla du, kom tillbaka. Andas. Förstå. Du var allt.
