Tragik på hög nivå.

Spenderat 2 timmar på Facebook med att stirra mig blind på min profil i hopp att något magiskt ska hända (detta istället för att städa).

Jag har aldrig känt mig så tragisk.

I övrigt känner jag mig en gnutta sur för att Arctic Monkeys samt Shout Out Louds senaste skivor inte var så bra som jag hoppats på. Men som med allt så kommer jag ge dom en chans till. Antagligen kommer jag lovorda dom på ett par tre veckor. Men just nu, för stunden, känner jag mig lurad. Gå från briljans till intetsägande. Pfft! (Lite som när man har höga förväntningar på ett potentiellt ligg och det bara blir just pfft!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0