Hanna Nilsson

Idag klädde jag mig som en sekreterare och åkte till Nils för att se Robinson med honom, Stellan och Andreas. Dom diggade min välkammade och strama look. Stellan fascinerades mycket över mitt hår och jag förklarade för honom att jag helt enkelt hade kammat mig, det var hemligheten.

Nu är jag hemma i en mörk lägenhet igen och tänker på saker som dom en gång var. Jag längtar inte tillbaka. Men jag saknar vissa saker som dom då var. Och jag saknar närhet. Lite sex kanske. Men mest närhet. Och pirret i magen. Jag ställer mig frågande till om jag någonsin kommer känna pirret igen. Jag kanske har dött inombords?