Hanna Nilsson

När jag kom hem idag så möts jag av att en granne står och skäller ut grannen med hundarna som skäller. Jag blev överlycklig. Nu behöver inte jag säga något om de jobbigt skällande hundarna.  Inte för att jag antagligen hade gjort det, eftersom jag är av det fega slaget när det kommer till stora snubbar med tatueringar och kamphundar, och antagligen hade ringt hyresvärden istället för att prata med snubben.

Nu funderar jag på att fira min joggingfria dag med Rollo och popcorn medan jag ser på Du är vad du äter.