Hanna Nilsson

Jag gillar ju inte vidare när folk ska envisas med att göra smileys och sjuka internet-språk-förkortningar i löpande text (läs gärna blogginlägg). Mycket för att det är sjavigt, men mest för att jag då inte fattar ett skit. Får liksom gissa mig till vad de olika bokstavskombinationerna betyder ibland. Jag önskar ibland att alla människor hade spenderat någon tid på ett högre lärosäte (läs högskola eller universitet) där språkmissbruk inte godtas alls, eftersom merparten av min generation verkar ha sovit på svenskalektionerna och helt enkelt inte lärt sig ett smack. Min svenskalärare lärde mig att man endast får bryta mot de grammatiska reglerna om man kan dom. Jag får alltså bryta mot dom hur mycket jag vill. De flesta andra får det inte.

Denna mening hämtade jag från Olas blogg idag (och ja, jag vet att det inte är Ola som skrivit den):
D var inte så många som reagerade över d där, tycker verkligen att d var där d sjuka i inlägget låg..

HUR JÄVLA MÅNGA D:N GÅR DET ATT FÅ IN I EN TEXT?

Ola, eftersom du gärna slänger dig med denna typ av språk så får du vänligen göra ett lexikon för akademiker eller andra som helt enkelt sov sig igenom denna "nu gör vi om hela svenska språket till svammel" era. Jag är lost.