Dagens sista
Thank God It's Almost Friday!
God natt.
Seriöst, tänk om jag börjar bli blåst?
Surfade precis in på Adlibris och kittade hem 7 böcker. Börjar känna mig ointelligent. Mitt sinnesslöa arbete har börjat äta av mina hjärnceller. En dag kanske jag vaknar upp med en normalbegåvads IQ. Hemska tanke. Kände att böckerna kanske kan motverka lite av sinnesförslöningen och kanske bevara, åtminstone, lite av min intelligens och hjärnceller.
Trots att jag tror att jag håller på att bli dum sitter jag ändå och laddar Entourage istället för att se någon kultiverad eller iaf lärorik dokumentär. Kanske borde se några avsnitt av The Wire? Tror att den serien kan vara lite mer utbildande.
Nils, jag saknar dig också. Jag tycker som sagt att du ska komma hem till helgen och så att vi kan gå ut och dricka drinkar så att du kan berömma min nya klänning och ta på mina nyvaxade lår och berömma hur jävla lena dom är. Som det ska vara på helgen. Som det brukar vara. Jag är nog mer vanemänniska än vad jag oftast vill erkänna. Det var även ytterst länge sedan vi balkonghängde. What's up with that?
Usch, vad jag känner mig normalbegåvad.
Hug it out!
Fan Sara, kan du vara ledig snart så vi kan hug it out?
Nils, kan du komma tillbaka till Umeå och sluta leka homo på pride?
Ola, kan du köpa med dig ett ton med clear eyes eller? Jag funderar på att seriöst börja sms bomba dig med krav.
Dagens sista
Dagens sista låt blir Arctic Monkeys med Old Yellow Bricks. Vissa dagar önskar jag att all musik lät som Arctic Monkeys. Så förbannat bra band.
I Bet You Look Good On The Dancefloor var den första låten jag hörde av dom och den håller än idag. Deras låt Mardy Bum lyssnade jag sönder så extremt under förra olycklig kärlek anno våren 2006. Undra om den är applicerbar på den olyckliga kärleken anno sommaren 2008?
Äh, vad fasiken! Allt som gör är bra (utom spår tre på första skivan).
Sara!
Idag fick jag gruvlig ångest över tanken på detta 7-16 jobbande med 4-5 veckors semester. Och att det kanske är vad som väntar oss snart i livet. Jag fick extrem ångest. Jag kände liksom att om det är vad livet har att erbjuda så checkar jag fasiken gärna ut redan nu. Tack för kaffet liksom!
Jag satte mig och fundera en stund, kom inte fram till mycket alls. De enda lösningar som min (i dagsläget) reptilhjärna kunde komma på var att vi hoppar av skolan och drar till Oslo och jobbar jävligt hårt på ett lager sex månader om året och sen reser vi sex månader. Och så håller vi på så där tills vi är 40 och inser att livet är meningslöst och vi börjar knarkna och hittas sedan död på en smutsig madrass någonstans i Stockholm likt Stoffe. Eller så kommer vi på en sjukt bra affärsidé. Vi startar liksom en big business. Vi blir stormrika. Ligger på playan och sippar drinkar och sprutar skumpa dagarna i ända och säger: Schhhhhhhhhhhöööööööööönt! i varje mening. Antagligen blir vi tillslut åtalade för ekobrottslighet eller så tar juggemaffian "hand" om oss för att vi inte har någon lust att betala deras skumma avgifter för beskydd och liknande.
Det kom jag fram till. Hur känner du? Vänligen replikera mig på valfritt vis. Jag ser fram emot dina tankar kring detta. Gärna en lösning också. Svenssonpaniken ligger som ett mörkt moln över mig. Rädda mig!
Är du för övrigt ledig lördag dag?
Rätt ner i serie-träsket!
Jag funderar på om jag kanske borde umgås med några människor, men tanken på mänskligt sällskap gör mig lite illamående. Tydligen är jag inne i en sån där jädrans period när jag MÅSTE vara själv. När jag vill slippa prata, slippa tänka, slippa underhålla. Mänsklig kontakt är inget jag vill ha alls. Mänsklig kontakt är bara skit. Med mänsklig kontakt kommer måsten. Jag vill inte ha några måsten. Det räcker med att jag nu har två plantor på balkongen att vattna. Plantorna tar upp nog mycket tid av min tankeverksamhet.
Nästa vecka kommer jag antagligen vilja ha närhet igen. Eller kanske redan i helgen. Speciellt om jag känner för att bli full. Dock såg jag nu att på discshop.se då finns alla säsonger av Oz (är det bästa som någonsin har gjorts i serieväg), så antagligen måste jag isolera mig totalt när jag har lagt vantarna på dessa.
Iofs är jag jävligt sugen att gå på bio och se Barnhemmet. Sugen på en riktigt bra skräckis. Ska jobba imorgon med att övertala Johan att gå och se den med mig istället för att se Batman. Det är nåt olustigt över att gå på bio själv och jag gör det helst inte. Någon som vill följa på bio? Vi behöver inte prata eller så eftersom jag ändå är inne i en osocial fas. Men vi kan ju stå där bredvid varandra så att ingen tror att vi är losers som går på bio ensamma.
Rikard!!!
Dessutom är jag upptagen med att se alla avsnitt av Entourage denna vecka. Och några av The Riches (vi gillar den svarta humorn).
Jag får helt enkelt betala någon att göra det.
Dagens sista
Skivan innehåller även andra fantastiska spår som I don't care what the people say, Not a perfect day, Misty mountains och One blood.
Fan vad jag levererar en massa schön music till er. Så jävla fräscha låtar. Undra när ett Absolut Hannas Favoriter kommer ut?
Världsklass att Mando även besitter Sveriges hetaste man som sångare. RESPECT!


Nu ska vi prata allvar!
Är "folk" helt jävla dumma i huvudet????? Jag kanske inte gillar kära Blondinbella allt för mycket, men att säga att hon ljuger om en sådan förfärlig sak eller att hon förtjänar det är ju rent av makabert! Hon har blivit utsatt för en ytterst kränkande handling och vad hon behöver är stöd och tröst inte en massa äckliga missunsamma människor som trycker ner henne mer och mer. Jävla äckel är de personer som är elaka mot henne just nu. Förbannade jävla äckel.
Inräknad i kategorin äckel är just nu även Katrin Schulman som i vanliga fall är en person jag beundrar. I sin blogg menar hon ungefär att det var ju bara ett par fingrar som användes under övergreppet och det kan man ju inte börja blöda av och det är ju inte så farligt. Fy satan! Fy förbannade satan! Hon är kvinna och säger en sådan sak?! Helt jävla otroligt. Att en man tvingar sig på en är en hemsk upplevelse. Oavsett vilka "tillhyggen" som används under övergreppet. En gång på krogen var det en snubbe som tröck upp mig mot en vägg och tafsade på mig. När jag sa ifrån och skrek så spottade han mig i ansiktet. Detta var inte en upplevelse ens i närheten av av Blondinbellan antagligen har upplevt. Men trots detta gick jag ändå hem till min dåvarande sambo och grät eftersom jag kände mig så otroligt kränkt. Jag kände mig hjälplös.
Jag tackar fasiken Gud varenda eviga dag att jag aldrig har blivit utsatt för ett sexövergrepp. För det är så otroligt vanligt. Speciellt om man är en tjej som är ute mycket på krogen. Där händer mycket jävla skit. Trots detta så tänker jag inte sluta leva som jag vill. Det är min och alla tjejers rätt. Och det är alls uppgift att se till att alla tjejer och kvinnor kan röra sig fritt utomhus, på krogen och vart fasiken vi helst vill. Sexövergrepp ska ALDRIG bagateliseras. De som har blivit utsatta ska behöva slippa att inte bli trodda eller återigen bli förnedrade inom det svenska rättsväsendet.
Och ni män, ni borde stå upp för oss. Ni borde stå och skrika att det inte är rätt att era systrar, mammor, mostrar, mormödrar eller vänner blir utsatta för sånna otroligt primitiva och äckliga brott. Stå upp för oss!!! Stå för fan upp för Blondinbella och krossa alla jävla äckel som jävlas med henne just nu. Fy satan vad ni är äckliga.
You could have it so much better!
Idag slog det mig (mycket för att jag tittade på Amerikans film där alla lyckas och blir framgångsrika): I could do so much better! Bara titta på mina studier. Jag gör bara det jag måste och på minsta möjliga tid. Det har alltid funkat och alltid gått bra, så jag har aldrig orkat anstränga mig mer än minimalt. För resultatet blir alltid bra. Inte fantastiskt, men bra. Hade jag bara ansträngt mig lite mer, ytterst lite egentligen, så hade det kunnat bli fantastiskt. Men jag gör det inte. För jag behöver inte. Vilket tyder på extrem lathet. Vilket är sjavigt! Finns givetvis fler exempel men för min självkänslas skull tänker jag inte rabbla upp alla mina tillkortakommanden
Min oro ligger dock i att jag är övertygad om att en dag kommer bakslaget. Som en dusch av kallt vatten. Jag kommer stå där oförberedd och misslyckas. Och jag kommer vara medveten om att om jag bara hade ansträngt mig lite någon gång så hade det hela gått bättre. Kanske blivit fantastiskt.
Resultatet av dagens tankegångar är att jag är mycket snack men jävligt lite verkstad. Jag älskar ju att höja både min intelligens och egna upplysthet till skyarna, men egentligen är jag inte värd ens lite. För jag kämpar aldrig för nåt. För jag klara mig bra ändå. Jag är en jävla latmask. En fasad bara. Jag hade kunnat vara mer, men är inte det. Utan pratar bara om att vara det.
För övrigt, så upprörs vi idag av steningen av 7 kvinnor som snart kommer gå av stapeln i Iran. Japp, bara kvinnor som har haft sex utanför äktenskapet ska stenas. Männen de har varit med ska givetvis inte stenas. Patetiskt av Iran att ta till detta och sen säga att det hör till deras religion att göra så. Ingenstans i Koranen nämns stening, men i Bibeln görs det dock. Men sist jag kollade så praktiserar de flesta iranier islam? Fuck dödsstraff! Fuck fundamentalister som vrider och vänder på religösa skrifter och nyttjar detta för att kunna utför perversa, primitiva och förlegade handlingar. Fuck mänskligheten som ta mig fan är helt dumma i huvudet.
Dagens sista
Har under dagen även insett att hans skiva Blood Panic är mycket bättre än uppföljer To Die Alone. Blood Panic kan vara en av de mest jämna skivor som gjorts. Det är inte en endaste låt som är dålig. Vissa mer fantastiska än andra givetvis, men ingen som är dålig. Oftast är det nåt spår på en skiva som är dåligt. Oftast är det spår 3 på skivorna. Det är nåt med spår 3 asså. Stämmer på de flesta skivor.
När Frank Andersson blev en blå version av Hulken
Slog mig ner i soffan för att i godan ro se på Ett Herrans Liv med Frank Andersson. Dock är det något fett fel på femmans sändning vilket helt enkelt har resulterat i att alla är blåa. Som smurfar. Men inte Frank Andersson, nej nej, han ser ut som en blå version av Hulken. Stor är han. Blå är han. Jag skrattar av skräckblandad förtjusning. Karln är ju liksom skvatt galen och det faktum att han nu är blå förstärker galenskapen i hans person å det grövsta. Jag misstänker att upplevelsen kan resulterar i antingen mardröm eller ytterst vriden sexdröm.

Nyhetstorka = likgiltighet
Det enda upprörande jag kan komma på är att det finns en klubb på Stureplan som heter Solidaritet när det är vänsterna slagord. Ska det vara roligt? Är det ett skämt?
I övrigt är jag nöjd över att jag hittade Djungelvrål-klubbor i en godisaffär i stan (beroende? ja!). Mycket nöjd är jag även över min Tiger klänning som jag köpte på 60 % rea på Vision.
Fundera lite om det är bra eller anus att tatuera in "Rättvisa kommer från vänster" på vänster arm. Coolt nu, kanske mindre coolt sen?
Dagens sista
Tralalalalalalalalala Nananananananananananan!
Ja Nisse P, det var där vi var. Grymt place!! Och jag köpte en chiliplanta och en paprikaplanta. Så jävla stort.
Lösningen?
Åtgärdas måste det dock. Jag är så nära att spy av kallsvettningarna alltså. M Å S T E T A M I G T I L L K Ö K E T ! M Å S T E !
Blodsockerfall vs. sockerhög
Oftast har jag dock koll på om det är blodsockerfall eller sockerhöghet det handlar om. Idag vet jag dock inte, vilket gör det svårt att åtgärda problemet. Jag har nämligen ätit en massa godis och glass men ingen mat. Så jag har brist i mat men extrem mycket socker i mig? Kanske borde käka en macka eller så och se om det hjälper? Men projektet att ta sig till köket kan resultera i att jag svimmar. Och jag är ensam hemma. Tänk om jag dör? Ramlar och slår huvudet i nåt hårt och ligger där och förblöder? Skoj för Sara att komma hem till det liksom. Fast det är nog inte så skoj för henne att komma hem till en lealös ragata heller för den delen. En jävla problematik detta.
Usch vad jag kallsvettas. Kan jämföra det hela med att ligga i sängen när man har druckit alldeles för mycket sprit, när man mår piss och kallsvettas så in i helvete att en känsla av att vilja klösa av sig huden infinner sig. Usch vad jag är svag. Usch vad jag är höd på socker och låg på mat. Usch vad jag mår dåligt. Usch vad min kropp är beroende av fasta mattider och regelbundenhet. Så jävla Svensson.
Snälla hjälp mig. Jag kommer döööööööööööööööööööööö!
Family first!
Har inte haft tid att tänka på skit. Har inte haft tid att ställa till nån skit. Har knappt tänkt. Ack, så härligt. Fullt upp. Full rulle. Fullt med aktiviteter. Perfekt.
Dock har en känsla av att sommaren snart är slut krypit sig in i tankeverksamheten. Detta trots att det har varit extremt varmt ute. Varmare än vad det har varit på hela sommaren. Dock gör det inget att sommaren är slut snart. Hyfsat less på att leka working class hero för minimilön.









Puh!
Tror ni att han, som av en händelse, fått med sig lite Ben & Jerry's?
I-lands problem de luxe. Och en tå som luktar avföring.
Men snart fredag.
Kärlek gör mig vek. Ack så vek.
Funderat på att övertrassera mitt konto för att köpa tvättmedel åt Sara. Allt för att göra henne glad. Och för att hon hade städat så fint och lämnat en lapp med orden " I Love You". Jag är så jävla lättköpt. Så jävla vek för lite kärlek och ömma ord. Säg att du älskar mig och jag gör vad som helst. Bekräftelse, bekräftelse, bekräftelse
Tråkigt att jag har drygt 5 kronor på kontot.
Är även jävligt sugen på Ben & Jerry's också. Det är verkligen värt att övertrassera kontot för Ben & Jerry's.
The mama and the papa kommer imorgon. Jag längtar efter dom.
Dagens sista
Dagens sista låt blir Klaxons med Gravity's Rainbow. Lyssnade sönder en mix av låten förra året. Men jag tror fasiken att orginalet är bättre. Mega bra liksom.
Ordet disco är ett ord som jag tycker behöver återupplivas. Ordet disco har dock inget med den ovan nämnda låten att göra. Bör dock ändå återupplivas. Bra ord. Grymt ord.
Kärnfamiljen till anfall!
Självklart är det otroligt jobbigt för barn att se se sina föräldrar genomgå en skilsmässa. Men det är ju förjävla jobbigt för ett barn att se sina föräldrar olyckliga. Barn känner visst av hur sina föräldrar mår. Det är så typiskt kristna att hävda att det är kärnfamiljen som ska försvaras in i det sista och på så sätt fjättra människor i normen tvåsamhet som faktiskt inte passar en del. Det viktigaste för barn är att känna sig älskade. Att få synas. Att få existera. Hur ska man som förälder kunna uppfylla dessa kriterier om man är alldeles för upptagen med att vara fast i ett kasst förhållande? Sen att säga att skilsmässor leder till en distans till en förälder är ju bullshit. Det är ju föräldrarnas ansvar att upprätthålla en god relation till sitt barn även om man inte är tillsammans med den andra föräldern. Gott föräldraskap har inget med tvåsamhet att göra. Homosexuella får det ju att fungera. Många hetrosexuella får det också att fungera med god vilja. Det finns ingen anledning att leva i tvåsamhet bara för att normen säger det. Viktigt är givetvis att sätta barnen först. Annars ska man inte skaffa barn. Men det är en annan diskussion.
Sluta fyll tidningar med förlegade normer om hur vi på bästa sätt bör leva våra liv. Dessa normer är utdöda och det är upp till var och en att välja hur de vill leva sina liv. Givetvis fortfarande leva som en god medmänniska och med goda intentioner. Fram för fritt val och inte mer om att fjättra fast oss i livsstilar som inte passar en del. Livsval ska inge glädje och inte dåligt samvete om att man har gjort fel val.
Så det så.
Satan i gatan!
Min tå luktar skit. Den ruttnar på riktigt. Känner det genom strumporna till och med. Den har börjat ta en blå färg. Inte bra alls. Fy satan så den stinker.
Nils, då tycker jag du kommer och hämtar dina grejer här. Eller på regementet. För det är ju så få saker. Och det är ju inte jobbigt alls. Se så. Och ja, jag har med mig extremt mycket saker. Matlåda, ibland en låda med sallad, två frukter, regnjacka, plånbok, cigg, snus, nyklar, passerkort, Ipod, telefon och ibland en liten väska med kvinnliga nödvändigheter. Och det bär jag med mig varje dag. Och cyklar med varje dag. Så tyst med dig!
Dagens sista
Och Nils, vad exakt menar du? Att JAG ska cykla förbi dig med grejer som DU lämnat här av fri vilja? Är det var du föreslår? Att jag ska cykla ännu mer? Medan du inte ska cykla någonstans? Du vill alltså att jag ska packa ner dina grejer i min smockfulla väska och cykla med grejerna till jobbet och sedan till ditt jobb? Det är vad du har tänkt dig?
Bara en fråga: Hur tänkte du då? Hur gick din tankegång?
Fakk för att gråta.
Men nu ska jag med DN:s och ett varmt bads hjälp tappert ta mig över denna vattenyta igen. Jag är så less på att vara under den. På att känna så himla mycket hela tiden.
Egentligen vill jag bara ha en kram. Och Saras rocky road kakor.
Erase the ugliness!!
Även lite mentalt ful också. Tänker onda tankar. Tänker elaka tankar. Hatar. Föraktar. Ser ner på.
Så den gamla klassikern: Det är insidan som räknas! Funkar inte som någon typ av tröst. Jag är lika ful på insidan som på utsidan. Svart. Smutsig. Äcklig. FUL!
Elak och ful! Den värsta tänkbara kombinationen.
Fascination!
Han är ju den enda "gangstern" Sverige ha haft (om man bortser från Hells Angels, Bandidos, OG, Jugge-maffian och dylikt). Han har ju för fasiken ett syndrom uppkallat efter sig: Stockholms syndromet. Eller det är ju inte uppkallat efter honom men det är ju tack vare honom det finns ett syndrom uppkallat efter vår eminenta huvudstad. Och psykologer är jag aldrig främmande för att slänga sig med det syndromet heller. Det är faktiskt ganska coolt.
Finns det någon dokumentär om honom? Jag har en sådan förkärlek för att försköna gangster världen.
För övrigt, Svensk Maffia är en bra bok.
När jag blir stor.
Givetvis förutsatt att jag bara behöver lobba för saker jag bryr mig om och kanske brinner lite för. Jag har brunnit för många saker i mitt liv. Började brinna för att stoppa plågsamma djurförsök i 13 års åldern, sen brann jag för att stoppa hiv spridningen i Afrika, sen stoppa könsstympning, sen brann jag för att stoppa trafficking, sen utvecklade jag ett hat mot Bush och en vilja att krossa hela USA, sen brann jag för vänstern, sen var det miljön osv. Just idag brinner jag för alla ovanstånde saker samt att återigen göra Sverige rött. Minska konsumtionen, lika rättigheter och en vilja att förhindra det klassamhälle som högern håller på att forma.
Vad gör jag då åt allt detta? Jag försöker leva som jag lär helt enkelt. Fast jag ska bli ännu bättre. Och mer engagerad. Då gör jag nog min mamma och mig själv jävligt stolt. Min mamma hävdar att jag har lite rebell i mig. Jag är villig att hålla med.
Såg precis en dokumentär om Evo Morales och indianernas kamp i Bolivia. Fick mig att längta tillbaka till Sydamerika. Om det är någonstans man kan börja brinna så är det precis där. Jag besökte ju inte heller platsen där Che avrättades när jag var i Bolivia. En dag ska jag dit.
Dekadens?
Drog därifrån innan stängning. Sara hittade en trevlig snubbe utanför. Jag och Nils hittade två till (iofs bekanta sedan tidigare) som vi tog med till Subway. Sen gick vi till parken och dansade till reggae. Fick se många höga och lite överförfriskade ungdomar dansa långsamt i otakt. Det var fint på något vis så där i sommarnatten. Jag var ytterst på vacker man, men ansåg mig slagen när vacker indiebrud med stort hår gled upp på graciöst vis. Jag gav upp kampen och insåg att det inte var något jag kunde tävla med. Istället vandrade jag vidare i gräset i mina 10 cm klackar som sjönk ner långt i marken. Taxi hem. Cigg på balkongen. En låt på Ipoden. Sen säng.
Dagen har spenderats i soffan. Två filmer är avklarade. 3 bullar är avklarade. Chipspåse är avklarad. Kommer antagligen inte bli så mycket mer gjort än det.
Fy satan vad jag har ångest över att gå till jobbet imorgon. Jag vill inte.



Nu kör vi old school!
I går insåg vi att vi var singlar för att vi hade varandra. Att vi inte behöver mer. Att vi klara oss. Sen blev vi lite ledsna i ögat när vi insåg detta. Att det liksom kanske inte var så jävla bra? Men ska vi orka tänka på det också?
Nu kör vi lite Kenta. Juuuuuuust idag är jag staaaaaaaaaark, juuuuuuuuuuuuuust idag mår jag braaaaaaaaaaaa, jag förs framåt av kraaaaaaaaaaaftiga viiiiiiiiiiiindar!!! Jag har vääääntat så lääääääääänge på juuuuuuuuuuuuuust denna daaaaaaaaaaaaaaag!!!
Jag ser ner på er alla.
Dagens sista
Har försökt kurera min äckliga tån hela dagen. Inte fan vet jag om det blir bättre. Tror tånageln är på väg att ramla av. Snyggt det är då. Kul att ha på sig läckra sommarskor då liksom. Hallå! Här slutar jag spela fotboll i tron om att jag aldrig ska behöva tappa en tånagel igen eller ha blåa ben. På något vis har jag det ändå. Alltid blåmärken på knäna och grejer för att jag envist stöter in i grejer hela tiden. Förbannade fan. Jag vill ju bara vara schnyggggggggggggg!
(Mycket lustigt då jag spenderar dagarna i fula sterila kläder, hårnät och foppatofflor. Förbannade fan)
Nu är jag nerdy nerd på riktigt! Hell yeah!
Todd: What's that on your finger?
Elliot: It's a rubber thingie that I wear to help me turn the pages... quicker...
Todd: (Laughs) She said rubber thingie.
Har ni alla sett det avsnittet av Scrubs? När Elliot har en sån där grej på fingret som gör det lättare att bläddra bland papper? Så att man liksom slipper fukta fingret med saliv hela tiden. Det är den ultimata nördprylen. Idag har jag använt mig av två. En på höger pekfinger och en på vänster tumme. Jag är nu officiellt super duper nerdy nerd. And proud of it. Fan vad jag bläddrade papper, sorterade och arkiverade. Viktigt att ha två då man ibland på jobbet måste bläddra papper från olika håll. Och spara tid gör jag också, då jag slipper byta mellan fingrarna. Så nördigt. Så coolt nördigt. Kan ha varit höjdpunkten i mitt arbetsliv hittills. Om det visar vilka skit jobb jag har haft eller att jag nöjer mig med lite låter jag vara osagt.
Whats next? Kommer jag nu sitta på kvällarna och titta på lite Sci Fi? Kommer jag snart ha utvecklat en längtan efter rollspel eller lite World of Warcraft (heter det så?)? Kommer jag snart ha byxorna högt uppdragna? Och håret i flätor? Eller stereotypiserar jag nördgenen nu?
Dagens sista


Jojo, fossingen håller på att ruttna!
Under söndagen vaknade jag upp med en hemsk baksmälla och en otroligt trasig stortå. Nu har denna jävla stortå börjat läcka vätska. Det är inte var eller blod. Vätskan är liksom klar. Idag blev strumpan t.o.m. alldeles blöt. Vad fan är det? Håller tån på att ruttna nu? Det är liksom som vätskan som kommer ut från blåsor man lätt får på fötterna. Äckligt är det. Och det kommer mycket. Hallå! Kan någon hjälpa mig med detta? Eller måste jag googla skiten ur trasig tå? Det bankar väldigt mycket i tån också. Och den är röd.
Jag är starkt övertygad om att jag kommer dö av blodförgiftning. Så var snäll och hjälp mig.
R.E.S.P.E.C.T
De senaste dagarna har jag uppfattat ett visst maktmissbruk och ett krävande av respekt från människor som inte förtjänar det alls.
Jag vidhåller min ståndpunkt om att respekt är något man förtjänar. Inget som kommer gratis genom en viss position, titel eller ålder. Jag hatar det faktum att människor anser att jag bör respektera dom p.g.a. ovan nämnda grejer. Jag tänker ALDRIG respektera någon som inte visar mig vanligt folkvett. Jag tänker inte respektera någon som talar nedlåtande till mig. Jag tänker inte respektera någon som pratar otrevligt till mig. Jag tänker inte respektera någon utför en förnedrande handling mot min person.
Vad folk inte verkar fatta är att du får endast tillbaka det du även ger till andra. Beter du dig otrevligt så får du otrevligheter tillbaka. Så enkelt är det. Och du kan inte gå omkring och tycka att människor ska respektera dig å det grövsta bara för att du är chef. Det krävs fasiken hårt arbete för att vinna respekt. Men det verkar människor ha glömt bort. Alla vill ha respekt men ingen vill visa andra samma respekt.
Ibland så hatar jag att vara ung i dagens samhälle. Därför är det skönt att bli äldre.
Kontentan av det hela är iaf en gammal goding som min lågstadielärare nästan bokstavligt bankade in i skallen på mig, kallad den Gyllene Regeln: Det du vill att andra ska göra mot dig, ska du också göra för dom!
Hur svårt kan det vara?
Dagens sista
Dagen när hjärnan la av
På det stora hela var det en dålig dag. Utskälld, motvind och jävligt dålig shuffling av Ipoden.
Dagens sista
Dagens sista låt blir Snoop Dogg med Why Did You Leave Me?
Hans senaste skiva är verkligen varierande och bra. Bästa spåret på den skivan är dock egentligen My Medicine som är en "hyllning" till Johnny Cash. Den låten är genial. Men jag sparar den till någon annan dag som dagens sista.
Tha't all folks!
När blev det popsommar?
Någon dag ska jag dock ta tag i den försummade electron. Sitta och ladda ner och lyssna. Det är trots allt bara electron som kan hålla mig vaken på jobbet när jag är så trött efter att inte ha sovit ännu en natt. Jag pumpar upp den underbara electron så högt i hörlurarna att det känns som om mitt hjärta slår i samma takt som de tunga electro beatsen. Då vaknar jag. Och mina kollegor tittar konstigt på mig. Men jag bryr mig inte.
Jag älskar alla musik. Dock försummar jag vissa delar ibland. I framtiden ska jag starta en klubb så jag får dj:a själv. Har insett att det är enda sättet. Ingen annan skulle vara så galen att låta mig spela annars. Blandningen skulle bli allt för flummig. Först lite electro, sen lite pop, sen lite house, sen lite elecro, sen lite rock. Folk skulle bli så kluvna att de antagligen skulle känna sig schizofrena. Men det är så jag vill ha det. Flummigt. Varierande. Vackert.
Så mycket musik, så lite tid.
I fell of the wagon!
Sitter här och försöker fundera ut hur ekonomin ska gå ihop om jag åker på Way Out West. Bror har bestämt att vi ska bo på hotell också. Som sanna stekare. Men jag är ingen stekare, jag är ju knegare ut i fingerspetsarna. Working class hero med en sketen Apoteks assistent lön (schysst titel). Jag får råna en bank. Jag vill åka! Jag vill, jag vill, jag vill! Asbra band.
www.wayoutwest.se CHECH IT!
Bra eller anus?
Så vad tycker ni? Bra eller anus?

Den Olyckliga kärleken med stort O!
Upptäckte precis även ett meddelande skrivet med kylskåpspoesi på mitt kylskåp. Har länge stått och betraktat orden. Tittat. Funderat. Kännt hugg i hjärtat. Värst att läsa var nog: Du är mitt aldrig. Jag fokuserar på att andas. Och tänker att tiden läker alla sår. Olycklig kärlek går alltid över. Och det är skönt att veta. Men idag, just idag, gör det ont.
Funderar på om det finns något kvar att säga. Det borde finnas massor, men jag vet inte om jag kan få det ur mig. Jag har redan sagt: Jag älskar dig! Mer kan jag inte ge av mig själv. Jag har gett bort hela mig, men det var inte önskvärt. Det har gått två år. Jag borde ge upp. Men det är så svårt när jag bara vill ha honom nära. Det är så svårt att gå därifrån då. Det är så svårt att tänka tanken: Aldrig mer!
Jag fokuserar på att andas. Tanken på att imorgon kommer det kännas lite bättre och att dagen efter det kommer det kännas ännu lite bättre är min tröst.
Tiden läker alla sår. Och det stämmer när det kommer till förödande och patetisk och trasig kärlek.
Jag har gråtit
Jag tror att mitt hjärta har gått sönder. Jag tror att jag har gått sönder. Jag visste inte att någonting kunde göra så här ont. Jag vet inte hur jag ska klara mig genom dagen, Jag vet inte hur jag ska kunna andas. Jag vet inte hur mitt extremt trasiga hjärta ska kunna slå. Precis så känns det.
När jag vaknade upp fann jag två lappar. En på spegeln och en på mitt Marlboro paket. Det var mycket förlåt och sorry. Som om det skulle hjälpa? Det gör ändå lika ont. Hjärtskärande och dödande ont.
Snälla, åk inte! Lämna inte mig! Älska mig för evigt. Pick me. Choose me. Love me.
Jag kommer älska dig. Jag kommer älska dig så fruktansvärt mycket. Tills jag går sönder ännu mer.
Jag sätter ribban!
Vin, öl, sprit! Let's GOOOOOOOOOOOOO!
Förbannade fan!!!
Fan fan fan fan fan fan fan fan! Vilket jävla oflyt.
Klockers!!!!!
"Tänker på mitt busrökarställe en bit in i skogen. Jag rökte från små paket och blev yr varje gång. Jag älskar att jag inte gav upp!"
Hahahaha, word. Bara word.
Dagens sista
Borde duscha och sova. Men ganska pigg. Var är Sara?
Dagens önskning

Planer på Way Out West med brorsan. Det skulle vara asnice. Om han bara kunde sluta vara strulig och göra som jag vill. Men han är lika jävla tvär som mig. Fast lite värre. Jag SKA! Den Nilssonska envishetsgenen.
Helvetes jävlar!!!
Vilken jävla fredag. Hoppas eran artar er lite bättre.
Nu ska jag nog skicka lite sms till fantastisk person. Och liksom hoppas på det bästa.
Insomnia
Igår fick jag en: Jag har saknat dig och jag tycker om dig! Vackert kan tyckas men det följdes av: Jag vill inte vara med någon. Aldrig någonsin. Ack komplicerade själ. I will love you forever. And ever. Du är den bästa. Det bästa för mig. Den jag tänker på jämt. Den jag jämför alla andra med. Du medför den bästa känslan i världen.
Dagens sista
Nattiluffsan!
Jag var redo för lite "hallå"!
Sen kom allvaret emellan. Den bittra sanningen om livet. Vilken jag sedan förmedlade till Nils över en telefonlinje. Han förstod nog. Jag rensade upp efter mitt snedsteg där jag hade uttryckt mig ytterst oklart och klumpigt vilket ledde till en viss irritation och ledsamhet. Fullt förståligt.
Sen kom det en ljusglimt. Ett sms. Från person som ignorerat mig längre. Eftersom jag var dum. Jag är inte längre ignorerad. Dock var sms:et lite kyligt (hur man nu kan utröna det från ett sms?). Men kyligt är ju bättre än ignorerad. Man får vara nöjd med det lilla.
Kanske lite rabarberpaj på detta?
Nils!
Nu har jag ringt fyra gånger och skickat sms men han svarar inte.
Nils, om du inte svara så kommer jag lägga ut ditt nummer här och be folk skicka sms eller ringa och säga att du ska ringa upp mig.
Man har en skyldighet att prata med sina vänner.
Dagens sista
Pajen är färdig men ingen Sara. Känns mycket sorgligt. Jag vill att hon kommer hem nu så att jag får ta hand om henne den sista stunden av hennes födelsedag. Kom hem kom hem kom hem!!!!!! Hoppas hon inte har gått ut på krogen.
Hemmafru deluxe
Det är liksom inte bara det att jag börjar bli präktig och praktisk. Jag har gått och blivit huslig också. Bakar bullar, stryker gardiner, fållar gardiner, byter mattor, pyntar lite, städar lite, plockar lite m.m. Jag vet fasiken inte vart jag är på väg? Håller jag liksom på att bli vuxen nu?
Just i detta nu bakar jag en rabarberpaj. Klockan är liksom 22.30 och jag står och bakar paj. Men det är mest för Saras skull. Hon fyller ju år. Tänkte att hon behövde nåt gott när hon kommer från jobbet. Jag har dessutom köpt rabarbern till pajen. Jag har inte pallat den. Det var alldeles för regnigt ute för att jag skulle orka dra till villaområdet här bredvid och ligga i buskarna för att sno lite rabarber. Då betalar jag hellre 20 spänn kilot. Det är väl för fan vuxet och präktigt om något?!
Nils, snart står jag på toppen av Mount Everest. Ingeting är omöjligt. Fast imorgon sätter jag nog på mig lite smink om det inte regnar. Men mjukisar blir det. Orkar liksom inte cykla i jeans. Det är inte praktiskt alls.
Jag känner hur jag förvandlas.
Dock känner jag hur jag håller på att förändras. För en månad sedan hade jag aldrig cyklat i regnet, utan smink, med matlåda och med mobilen och ipoden nedpackad i en plastpåse så att de inte skulle bli blöta. Jag hade antagligen bara lagt mig i fosterställning på golvet och gråtit istället för att klä på mig och cykla till jobbet. Jag kokar liksom gröt på morgonen. Jag har alltid matlåda och två frukter med mig till jobbet. Jag stiger upp så jävla tidigt. Jag cyklade för fasiken upp för Gammli-backen idag igen för att det regnade så jävligt och jag ville hem snabbt. Vad har hänt med mig? Jag är ju liksom en spillra av mitt forna jag. Jag har liksom gått och blivit praktiskt. Liksom åker till jobbet utan smink! Jag är i chock. Jag känner att jag förfaller rent utseendemässigt och mer och mer blir en sån där präktig liten sak. Jag skulle liksom inte bli förvånad om jag finner mig själv stå och titta på termosar och tvåmanna tält på friluftsbutiken i helgen.

Ingen vanlig dag alls!!
För det är ingen vanlig dag för det är Saras födelsedag hurra hurra hurra!!!
Grattis till min fantastiska vän!
(Dock jobbar hon så jag hoppas hon kommer hem i tid så jag kan ge henne hennes present och en annan fin liten ätbar överraskning)

Dagens sista
Vet ni hur svårt det är att få bort blåbärskärnon från blendern när man har gjort smoothies? Vet ni det? Jävligt svårt och jobbigt. Helt plötsligt har jag förståelse för mannen som gick bärsärkagång med sin bil i Gamla stan eller yxmannen eller alla som begår någon som media väljer att kalla "vansinnesdåd". I really understand. I really do.
Förresten, big ups till min grandma' som fyller år idag. Hon är asball och förtjänar en massa ups!!! BIG UPS. R.E.S.P.E.C.T.
Peppen, peppad, pepp, pepp, pepp!
Idag laddade jag bland annat: Ladytron, The Magic Numbers, Band of Horses, Prodigy, The National, Dixie Chicks, Junior Boys, Beirut, Mobb Deep m.m. m.m.
Musik is my friend. Music understands.
Ny drog
Dock köpte jag jordnötssmör för någon dag sedan att ha i en kikärtrgryta (det tog verkligen emot att plocka det från hyllan i affären). Sen testade jag det ändå på en hårdbröd macka. Sen testade jag det på en rostad macka. Nu är jag fast. Jag älskar det hela. Som en drog. Så fort jag blir lite suuuuuugen käkar jag lite jordnötssmör.
Jag tröstar mig dock med att jordnössmöret endast innehåller jordnötter och inga tillsatser. Dessutom är det ekologiska jordnötter. Det är ju bra. Nötter ska ju liksom vara nyttigt. Så jag tänker se det som att jag är nyttig. Inte som att alla mina principer bara flyger ut genom fönstret.
I'M THE WORLD'S GREATEST!
Kommer jag göra om det igen? Hell no!! Om nu ingen skulle få för sig att betala mig en smärre summa för att göra det. Typ en miljon. Den där backen är fasiken hälsofarlig. Nästan så att jag borde ringa kommunen och klaga över den hälsofarliga backen.
Men jag gjorde det. I did it. I'm the world's greatest.
Dagens sista
Jag utförde precis en sån där stalker handling som alltid ger mig ont i magen. Ni vet, tar reda på nåt man egentligen inte vill veta. Liksom snokar lite. Fast man vet att det man hittar aldrig kan vara speciellt bra. En sån handling har jag nyss utfört. Jag har lite magknip. Jag känner mig ytterst svartsjuk. Jag känner för att skälla lite på personen ifråga, som egentligen inte har gjort något fel just precis nu. Detta är ju något jag har framkallat alldeles själv. Men sur blir jag. Och svartsjuk.
Kom nu inte och säg att ni aldrig googlar runt lite och kollar upp lite när ni är kär? För om alla börjar förneka att dom faktiskt gör sådana saker kommer jag ju verkligen att framstå som skvatt galen. Hm.
Egoism p.g.a. negativitet
I nuläget har jag peppat mig själv till ett sådant pepp trots motgångar och svårigheter att inse meningen med livet. Jag känner ett lugn. Jag känner frid. Jag har liksom på något sätt lyckats lugna det som ofta oroar mig och ger mig ångest. De negativa tankarna är borta. Kvar finns liksom bara vilja. Vilja att ta mig vidare.
Detta har lett till att jag stör mig å det grövsta på människor som är överdrivet negativa. Som bara gnäller. Som aldrig är nöjda. Främst stör jag mig på människor som jag försöker peppa, men som inte ger ett jutta tillbaka. Bara ännu mer negativitet. Bara gnäller på nåt annat. Det är inte så roligt att försöka hjälpa då liksom. Så nu gör jag inte det längre. Extrem negativitet kommer mötas med enstaka ord och i vissa fall tystnad. Min vilja har lett till egoism där jag verkligen inte känner för att försöka hjälpa dom som bara sprider negativitet. Det kommer inga fler lösningar på era problem för ni vill ändå inte ha dom.
Jag kapitulerar under eran negativa attityd och gömmer mig tills folk börjar kämpa igen. Så det så
Dagens fula
Jag hade kunnat acceptera "fleecen" bättre om den endast bars under fritidsaktiviteter så som vid skidåkning, power walk, skotertur m.m. Men Svensson-folket envisas ju med att trava runt med "fleecen" på stan en lördagseftermiddag. Återigen förargelseväckande beteende enligt mig. Det liksom skriker: Jag har gett upp, jag skiter i vad jag tar på mig! Går absolut inte att använda som försvar att man inte gillar att frysa för det finns assnygga varma jackor. När man är ute och flanerar på staden så klär man sig därefter. PUNKT.

Dagens sista
Jag har ätit mig i koma idag. Ätit ätit och sen ätit lite till. Det var nice, men lämnar givetvis ett litet sting av dåligt samvete i mig. Jag skyller på dagens kroppsfixering. Sara påpekade dock att jag cyklar en timme per dag fem dagar i veckan. Liksom över 20 timmar i månaden. Det är typ ett dygn per månad. Det är asmycket. Själv jämför jag det hela med att träna fem spinningpass i veckan. Det är verkligen hur mycket som helst. Vilket torde betyda att jag kan äta hur mycket jag vill. Ett tankesätt jag tänker anamma å det grövsta.
Natti.
Bert-stjärt
Ni som är skeptiska och tänker: Jävla barnprogram! Ni kan ju bara gå och lägga er. Manusförfattarna var ju hyfsat höga på crack när dom skrev manuset, vilket gör att serien även funkar för vuxna. Den är sååå detaljrik. Den är så ovanlig. Den är så in i helvete jävla skum. Varför görs inte barnprogram på detta sätt längre? Nu är det ju bara läskiga Teletubbies och Pokémon och fan och hans moster. Det är ju inte kvalitativt eller kreativt nånstans. Fy satan. Nä, det var verkligen bättre förr.
Jag hoppas verkligen att jag hinner se klart alla avsnitt innan jag måste gå och lägga mig. Jag vill minnas att avsnitt 10-11 var mina favorit avsnitt när det begav sig för em sisådär 12 år sedan.

Sweet Sunday
Denna söndag har dock varit relativt ångestfri. Jag och Sara har pysslat lite. Bakat bullar, lagat god mat, fållat gardiner, plockat lite m.m. Tillslut somnade jag dock i soffan p.g.a. en överkonsumtion av mat. Och när jag vaknade upp hade ångesten infunnit sig eftersom jag snabbt insåg att jag aldrig kommer somna ikväll. Jag kommer sova drygt 2-3 timmar. Det är asjobbigt.
Jag har alltid intalat mig själv att mina sömnproblem inte stör mig. Och det gör dom faktiskt inte heller så länge jag går i skolan och praktiskt taget kan styra över min egna tid och sova när det går och vara vaken när det går. Den valmöjligheten har jag inte längre och mina sömnproblem har blivit ett problem med oanade proportioner. Jag hatar att jag inte kan gå och lägga mig i tid. Jag hatar att jag aldrig kan sova mer än fyra timmar i sträck. Jag hatar att jag vaknar hela tiden. Jag hatar att det känns som att jag är vaken fast jag sover.
Men som sagt, det har varit en ovanligt bra söndag.
Dagens sista
I didn't mean to treat you so bad
You shouldn't take it so personal
I didn't mean to make you so sad
You just happened to be there, that's all
When I saw you say "goodbye" to your friend and smile
I thought that it was well understood
That you'd be comin' back in a little while
I didn't know that you were sayin' "goodbye" for good
Hårt city life
Man vet att livet är enkelt när det enda beslutet man behöver fatta under en hel dag är om man ska måla naglarna ljusrosa eller röda.
Vissa dagar är bara så fantastiska att jag önskar att alla dagar var precis så. Bekymmersfri. Avslappnad. Glad. Precis så. Utan moln på himlen. Rosenrött. Skimmrande.
Fast vem gör inte det?
Folk är smutsiga
I mataffären blir jag konstigt nog mest smutsig. Det är ju där det liksom borde vara rent. Så att inte maten också blir smutsig. Fast där går ju alla och petar på allt. Plockar ut saker från hyllan och läser på förpackningen, nyser i handen, pillar lite mer på förpackningen och ställer sedan tillbaka den i hyllan där den får stå och sprida smuts.
Smuts smuts smuts.
My baby is back.
Hann sedan sova 4 timmar innan jag skulle ner på stan och klippa mig och färga håret. Sara mötte upp för lunch, shopping och fika. Det var underbart att hänga igen. Min lilla älskling. Det går inte bra utan henne och det finns inte ett umgänge som kan ersätta henne. The love of my life.
Nu sitter jag hemma och vägrar gå ut och dricka alkohol ikväll. Har ingen lust. Vill vara hemma. Jag har gjort fint hemma.
Hanna Hannasson
Jag står helt oförstående mot konceptet och jag anser det skamligt att döpa någon till ett sådant namn. Nästan lite förargelseväckande anser jag det vara. Ungefär lika förargelseväckande som när brudar "råkar" flasha muttan på krogen.
För övrigt, använder kidsen ordet lyllo idag? Jag saknar det ordet. Jag känner ett behov efter att säga: Lyllos dig!!!!
Dagens sista
Dagens fula

Checka pjäserna!!!!!!


I övrigt har jag idag jobbat, storhandlat, bytt gardiner i två rum, bytt mattor i tre rum, strykigt, lagat mat och dammsugit lite. Jag skulle bli en grym hemmafru. Tråkigt att jag har högre ambitioner än så. Jag hade dock kunnat nöja mig med att vara fotbollsfru med en massa stash på kontot. Yes.
Vad vi kallar en pik?
Böckerna hette: Stora hälsoboken och 100 sätt att rädda världen.
Som jag ser det verkar det som om hon tycker att jag har kass hälsa och behöver lära mig att vara mer hälsosam. Dock har hon sett en massa potential i mig och tror att jag på allvar kan rädda världen. Och eftersom jag har potential att rädda världen (därav 100 sätt att rädda världen boken) måste jag hålla mig frisk och hälsosam (därav Stora hälsoboken). Eller vad tror ni? Hur ska jag tolka detta? Generositet eller en pik mot min person?
Jag har förlorat min högra arm.
Jag och Sara har kanske sett varandra sammanlagt 4 timmar sedan den 5 juni. Det är snart en månad. Allvarligt. Ser vi varandra 5 minuter per dag så är det bra. Oftast ses vi inte alls. Och de är asjobbigt. Är ju en massa jag vill berätta för henne, som liksom bara hon skulle förstå. Är ju en massa jag skulle vilja planera med henne, men det finns ju liksom inte tid. Jag tror inte vi har fört ett samtal med varandra på typ två veckor. Jag tror inte vi har festat tillsammans på 1,5 månader. Jag tror inte vi har shoppat tillsammans på två månader. Förbannade fan vad jag hatar detta. Förbannade fan för jobb som hindrar mig från att umgås med min sessa.
Post-it kommunikationen och sms konversationerna fortsätter dock. Men jag är mycket otillfredställd.
Sara, ses vi på söndag då?
Dagens fula
Om man nu promt vill peta titsen fulla med valfri fyllning så vill man väl ändå att det ska se hyfsat naturligt ut? Liksom inte se ut som två handbollar där man dessutom kan få in en näve mellan pattarna? Anna Hibbs har ju sillisar och dom ser ju typ ganska naturliga ut. Hon får föregå med gott exempel. Bilden nedan får representera ett dåligt exempel. Typ.

(Och nej jag är inte avundsjuk. Mina boobs är pure perfection. På riktigt. Jag lämnar gärna referenser)
Keep your legs together!
Ehhh, nä! Jag har aldrig flashat musen i offentligheten och hur jävla packad jag än kommer bli kommer det aldrig hända. Skulle jag ha extremt kort kjol skulle jag ha typ hotpants under och antagligen strumpbyxor. Jag skulle INTE ha string och jag skulle DEFINITIVT sitta med bernen i kors om jag satt ner. Jag sitter iofs alltid med benen i kors även om kjolen inte är minimal. Att "råka" visa mus är ohyfsat, tacky och fruktansvärt äckligt. Vad fan, lärde inte era morsor er någon typ av hyfs, stil eller klass? Alla brudar som visar upp muttan i kort kort borde sitta i ett hörn och skämmas. Eller iaf bli tvångskommenderade att ha på sig byxor tills dom har lärt sig att sitta med benen i kors.
En annan grej också. Har du som brud kort kjol så har du inte linne eller extrem urringat på överkroppen. Har du linne eller urringat på överkroppen så matchar du inte det med kort kort kjol.
Måste jag lära er allt?
Bah hallå!!!!
Jag har på något vis lyckats förtränga det i flera dagar. Och nu är så trött att jag inte orkar hämta avin i köket. Måste även betala ett par byxor som jag tydligen har köpt på Tradera. Kommer inte riktigt ihåg att jag la ett bud på dom. Kommer knappt ihåg hur dom er ut. Byxköpens svar på rysk roulette. I'm soooooo living on the edge!
MÅSTE MÅSTE MÅSTE!!!
Dagens sista
Idag insåg jag att The Hold Steadys skiva Boys and Girls In America uteslutande handlar om att knarka. Oftast beskrivs det hela i någon form av underton, men som det musikaliska snille jag är har jag fattat hela undertonen och har kunnat urskilja ett knarkigt buskap. Fast fasiken, jag vet inte ens om det är i underton? Kanske egentligen är ett ganska rättfram budskape? Det är iaf inte ett lika komplicerat dolt knarkigt budskap som ex. Dylan och Beatles (enligt vissa) förmedlade back in the days när det begav sig.
Nu jävlar styr jag upp detta s.k. liv!
En auro av positivitet omger mig just nu. Och de är lustigt. I den situation jag befinner mig i borde jag inte känna denna positivitet, men jag gör det ändå. Kanske är det inte positivitet utan mer lite jävlar anamma? Att det liksom är upp till mig själv att göra mig själv lycklig, ingen annan kan göra det. Skön känsla iaf. Jag hoppas att jag lyckas bevara kreativiteten och positiviteten ända fram till hösten så att jag inte spenderar ett till år med att inte känna något sug alls. Det senaste året bestod uteslutande av dvala. Apati. Negativitet. Men nu får det vara slut med det. Jag har trots allt ett liv att styra upp.
Nu styr jag. Sen tar jag över världen.
Dagens fula
Så dagens fula blir en generalisering där jag i sten hävdar att Evisus jeans är dyngfula!

Mitt provokativa matval.
Jag är ganska less på att bli ifrågasatt över detta. Varför tar folk nästan illa upp för att jag inte äter kött? Jag har inga problem med att folk frågar varför, men jag har problem när folk försöker argumentera mot mig och typ "övertala" mig att äta kött. Folk blir ju fasiken upprörda. Jag har ju för fasiken inte valt att bli högerextremist. Vad är det med mitt val som gör folk så upprörda? Vad är det som gör att folk måste ifrågasätta det hela? Och sen nästan överbevisa mig om att jag har fel i min övertygelse. Kan jag inte bara får vara vegetarian om jag vill det? Jag gör ju ingen illa.
Vill ni ställa till ett jävla hallå så bli vegetarian. Det finns ingenting som provocerar andra människor så mycket.
