Summering bloggkarriär
Och den där jävla ångesten som jag skriver om. Det är bara inse att den har varit min följeslagare så länge jag kan minnas. Går vid min sida och hindrar mig från att uppleva fullkomlig lycka. Dock har jag också skönjat mellan raderna att ångesten är min drivkraft. Som ger mig lite go och gör mig villig att prestera. Den är inte bara av ondo.
Olycklig kärlek och ångest. Det är mitt liv. Måste ju ske någon ändring nu.
Vad har jag då lärt mig denna sommar?
- Handdesinfektion bränner som eld i öppna sår
- Att säga att man älskar någon efter ett tequilarace för att sedan däcka, är ingen bra idé alls
- Att ligga med bästa kompisen till den person man har påstått att man är kär i, är ingen bra idé alls
- Att sedan ligga med bästa kompisen otaliga gånger, är ingen bra idé alls
- Sommar betyder tydligen inte värme längre
- En alkoholfri sommar är en tråkig sommar
- En sommar utan rumskompis är en tråkig sommar
- Jag är gammal och pojkar födda -88 är nog för unga för mig
- Tequila borde klassas som narkotika
- Jag tror att jag är snyggare och smalare än vad jag egentligen är
- Jag har ett konsumtionsproblem
- Monotona arbetsuppgifter medför automatiskt ett lågt IQ
- Snubbar jag finner ett intresse för har en tendens att flytta till Norge
- Jag finner en sjuklig dragning till dj:s
- Min övertygelse om att jag är smartare än de flesta har stigit till oanade höjder
- Jag klara mig fint utan mänsklig kontakt
För att verkligen summera sommaren så föreslår jag låten Summertime the roughest time av Jenny Wilson. Summerar det hela fantastiskt. Jag är nämligen onaturligt glad att sommaren är över. Det ska väl egentligen vara tvärtom. Denna sommar sög. Denna sommar var tragik personifierat. Nu ser jag fram emot semester och ett ny termin. Förhoppningsvis kommer det snart hända något som gör att vardagen inte tragglar på i samma sunkiga tempo utan händelser och äventyr. Jag vill gärna blir kär också. I någon som är kär i mig.
Förra årets summering.
- B-town tar min livsglädje
- B-town gör att jag tappar hoppet om mänsklighetens överlevnad
- Jag är beroende av kaffe, får ont i huvudet utan
- Var du ligger på snygghetsskalan i B-town avgör även hur intressant du är som person, en ful person kan aldrig vara intressant i denna stad
- Silikon i kroppen ger extra poäng på snygghetsskalan
- BBK spelare ska avgudas och få alla tjejer, inga undantag accepteras
- BBK spelare har fördelen att kunna bete sig som apor och komma undan med detta
- Under sommaren har ordet storhetsvansinne fått en helt ny mening
- Brudar gör vad som helst för att du ska hålla dig borta från "hennes" snubbe, grova lögner ger extra poäng
- Det finns ingen gräns över hur mycket (och hur billigt) löshår du kan limma/sy/häfta fast i skallen
- BMI 16 är sjukt inne
- Att jag nog kanske är kär ändå för ingen annan spelar någon roll
- Att jag nog faktiskt skulle kunna spöa skiten ur någon, även om jag alltid har trott att jag inte har det i mig
- Att jag sliter ut mig själv för lite extra cash, vilket gör att jag tappar lite av min självrespekt
- Jag kan inte spara pengar, jag älskar att bränna pengar
- Om jag fick välja skulle jag vara full 4-5 dagar i veckan
- Lergigan håller mig flytande
- Jag förstår nu med alla sinnen vad som menas med en busfrilla
- Att jag fasiken har mer självrespekt än jag trodde!
Kontentan av allt detta är att brudarna i denna stad är patetiska. Grabbarna har storhetsvansinne vilket inte är konstigt då de patetiska brudarna spriger efter dom med något galet i blicken. För att kunna ha kul i denna stad krävs att du är ständigt full eller hög, vilket blir svårt eftersom de flesta har ett jobb (undantaget BBK-spelarna som har möjligheten att slappa på Hanssons jämt jämt) att sköta. Ingen har stil överhuvudtaget och jag ser inte skillnaden på människorna. Alla klär sig lika, klipper sig lika och pratar lika. Sticka ut är fruktansvärt hemskt och sticker i ögonen på alla andra. Jag blir mer och mer beroenda av pengar ju mer jag jobbar, vilket gör att jag känner mig som ett kapitalistsvin och funderar över hur jag ska överleva på mitt skruttiga studielån resten av året. Jag tycker mer och mer att jag faktiskt är bättre än de patetiska människorna som denna stad består av. Jag är smartare och mer fab! Jag längtar här ifrån på ett vis jag inte trodde var möjligt. Hela hösten kommer jag sitta hemma i min trygga lägenhet och skratta åt alla de galenheter jag har bevittnat i detta rövhål. Jag ska sitta där och hånskratta åt alla de människor som fortsätter leva i B-towns patetiska samvaro!!!! I FUCKING HATE YOU!
(Jag insåg även att min förra blogg fasiken är bättre än denna. Jag var en bättre bloggare förr. Nåväl, sommarens lista kommer nog ikväll)
Sunny sunday
"Kärleken i livet" ringde igår. Det hela slutade illa som vanligt. Tjafs. Hårda ord. Irritation. Jag tror att han har förpassats från kärleken i livet till en regelrätt idiot. Orkade inte ens bli upprörd över hans tokiga beteende utan suckade bara djupt och skrattade för mig själv. Det hela är absurt. Jag förstår inte hur jag tänkte. Nåväl, att greppet om hjärtat äntligen har släppt gör det hela enklare. Nu ska jag istället ha ångest för all tid jag har spenderat tid på den fåfänga tanken att han var nåt att ha.
Solen skiner idag. Dock är det kallt som satan. Men det gör inte så mycket. Jag ska få träffa Nils. Herregud, så jag har saknat honom. Mannen i mitt liv.
Sara har åkt till Stockholm. Jag sluter upp på tisdag. Onsdag till Sardinien. Fy satan vad skönt det ska bli att lämna Umeå.
Kom igen nu! Ni bara måste ju!
Lider jag av storhetsvansinne nu för att jag inte längre är en working class hero med båda fötterna på jorden?
Bakvänd näringslära
När jag var nere på Strömpilen och klippte mig och shoppade lite idag så stötte jag givetvis på mannen jag igår bombarderade med diverse tragiska sms. Jag vända mig om och sprang åt ett annat håll. Hjärtat stannade lite. Kände liksom skammen och förnedringen fylla min kropp. En känsla jag hatar, men som det (uppenbart) verkar som jag inte kan leva utan. Det gör ju det hela ännu mer tragiskt. En jävla självplågare är precis vad jag är. Snart är det ju lika bra att jag börjar karva mig själv i handlederna som diverse vilsna tonåringar gör. Klä mig i svart och visa upp de gärna öppna såren på mina armar med ett trotsigt uttryck. Det är liksom lika bra. För just nu självplågar jag ju bara i smyg. And what's the point in that?
Nåväl Nils, blir det brunch imorgon?
Nu ska jag förklara nåt för er mindre vetande.
Denna lag används även av folk som studera fysik om varför mackan alltid hamnar med smöret ner när den faller från bordet.
Denna lag styr även mitt liv. Vilket jag har påpekat vid flertalet tillfällen. Lagen gör att jag alltid spiller på favvo outfiten, att jag missar planet till destination jag har längtat att åka till, som får tvättstugan att paja när jag har två ton tvätt, som gör att de är slut toapapper när jag verkligen behöver bajsa, som gör att det alltid är slut Ben & Jerry's när jag verkligen behöver det, som gör att de alltid regnar när jag är så pass deppig att jag är redo att hoppa ut genom fönstret, som gör att Sara spiller rödtjut över hela favvo soffan (hände precis) och så vidare helt enkelt.
Eller som idag när jag precis har börjat lyssna på en ny talbok och kapitlen har hamnat fel vilket leder till att jag får höra vem mördaren är redan efter 10 minuter.
Det, mina vänner, är Murphys lag. Andra kallar det oflyt men jag har minnsann hittat en fysisklag som på nåt förklarar alla mina tillkortakommanden.
Jag bloggar så jävla bra när jag är full. Känner ni inte hur intressant jag är? En fulla Hanna är en bättre version av en nykter Hanna.
Just idag är jag stark, just idag mår jag bra.
För första gången på hela sommaren så känner jag genuin lycka. Glädje. Lättnad, När jag gick från arbetsplaten så nästan grät jag av lycka. Lycklig, Äntligen.
Lycklig. Trots att jag har skickat två obesvarade sms till kärleken i mitt liv. Den kärlek som jag bör hålla mig borta från. Och aldrig prata med igen. Men jag saknar honom. Men lycklig ändå.
Fan vad det är nice att blogga full igen. Detta år ska vi ta tillbaka till basic. Försöka återuppleva det första året i Umeå. Det året var galenskap rätt igenom och vi hade så jävla kul. Måste ta mig dit igen för att orka andas. För att känna att jag lever. För att återigen känna att jag kan skratta. Skratta tills magen värker. Tills tårarna sprutar.
Jag är lycklig. Trots obesvarade sms. Jag är hemma. Känner mig hemma.
Detta är alldeles för djupt för en fredag egentligen.
Dagens sista
Nattiluffsan!
I-lands problem och dess bördor.
Sen flossade jag tänderna så extremt hårt att det kom blod på min nyatvättade tröja. Massor med blod. Imorgon kommer det kännas som om tänderna sitter löst. Som att tänderna har lite träningsvärk.
Summa sumarum
Måste nog göra ett flertalet listor med sommarens musik. Det måste jag. Sannerligen.
Jag har faktiskt inte nåt bättre för mig.
Music is my hot hot sex
Ny nerladdade skivor:
Holy Fuck - LP
Panda Bear - Person Pitch
The Field - From Here We Go Sublime
Vidare vacker låttext:
I never wanted to love you, but that's okay
I always knew that you'd leave me anyway
But darling when I see you, I see me
I asked the boys if they'd let me go out and play
They always said that you'd hurt me anyway
But darling when I see you, I see me
And it's alright
I never thought I'd fall in love again
It's alright
I look to you as my only friend
It's alright
I never thought that I could feel there's something
Rising, rising in my veins
Looks like it's happened again
I never thought that you wanted for me to stay
So I left you with the girls that came your way
And darling when I see you, I see me
I often thought that you'd be better off left alone
Why throw a circle round a man with broken bones
But darling when I see you, I see me
It's alright
I never thought I'd fall in love again
It's alright
I look to you as my only friend
It's alright
I never thought that I could feel there's something
Rising, rising in my veins
Looks like it's happened again
You always looked like you had something else on your mind
When I try to tell you, you tell me "nevermind"
But darling when I see you, you see me
I wanna tell you that I never loved anyone else
You wanna tell me that you're better off by yourself
But darling when I see you, you see me
No no no no, THIS is my idea of heaven!


My idea of heaven!
För mig är det två förpackningar med Ben & Jerry's i frysen.
Och vad säger det då oss? Jo, att jag nöjer mig med lite. Att jag inte är svår att tillfredställa. Att jag inte kräver mycket. Och det, om jag får säga det själv, gör ju mig till en fantastisk människa. En jävligt bra människa. Som inte bara ska ha och ha och ha. Som nöjer mig.
Kvällen ska spenderas i soffan med Johanna tittandes på finalen av Project Runway. My idea oh heaven? Oh yes indeed!

Nu stället vi till ett jävla hallå!
Då ska jag fira genom att färga min otäcka utväxt i skallen, vilken får mig att se ut som en polsk hora. Sen ska jag bada och skrubba mig så jag känner mig ren igen. Har inte känt mig ren på hela sommaren. Som ett våldtäktsoffer har jag gått omkring och känt mig smutsig och svettig. Sen ska jag bli aspackad. Aprak. Radarstyrd. Odräglig. Gärna två dagar i rad för att fira ordentligt. Jag hoppas att folk har lust att bli lite full med mig för att fira? Är nån på G för lite dekadens? Jag ser gärna att vi gärna super till så ordentligt att vi sedan kaskadspyr i kapp på Vasaplan alternativt Renmarkstorget. Jag vill att vi vaknar upp på morgonen och tänker: Vad fan hände? Jag vill att vi vaknar upp och vara så jävla bakis att varje liten rörelse gör dödligt ont. Jag ser gärna att vi har varit så packade att vi har somnat med huvudet i toalettstolen. Visst är ni med mig? Kom igen kom igen!! Nu hittar vi på dumheter. Jag har varit alldeles för skötsam i sommar. Har endast hunnit med en lite skandal. Nu rör vi upp! Nu ställer vi till ett jävla hallå!
Konsumera och konsumera ännu mera...lalalalal!
Tentan gick ju...eh...typ dåligt. Lämnade in blankt på tre frågor. Dvs. har jag spikat dom frågor jag svarade på så kan jag klara mig. Det hela var en pärs, milt sagt. Nåväl, jag förtjänar inte att klara den med tanke på den tid jag har lagt ner på att plugga.
Åkte ner till stan och mötte Sara för lite Invito-lunch och shopping. Handlade dock mest bra saker som solkräm, hudkräm, nattkräm, dagkräm, basplagg och en smokingjacka. Hamnade på nyöppnad hipp affär i Up 2 gallerian. Så hipp att den inte ens har ett namn än. Tror dock att den kan höra till Flott?! Stod och drog i en tröja från Carin Wester som jag tror hade gjort mig rättvis. Sen diskuterade jag Acne jeans i en lång stund med den hippa och snygga butikssnubben. Han höll med mig om att Tube var dom absolut snyggaste Acne jeansen även fast alla andra säger att Luv är det. Han lovade att han skulle beställa in ett par Tube till mig i rätt nyans. Jag var beredd att fria till honom där på stört. En sån man vill jag ha. Som bara fixar mina Tube i rätt tvätt. Tog mig även en titt på Generic Girl och fick CRAVINGS!!!! Nåväl, det får bli ett senare projekt.
Träffade även på två snubbar jag har haft sex med. Tycker inte om det. Blir pinsamt. Speciellt då jag kände mig ful.
Är det fashion?
Det visade sig dock att det inte var tennisen i sig som var intressant utan tennisspelaren Nadal. Hon sitter där och suktar. Det är armar hit och tight ass dit och knulla lite här och kåtslag där. Hon låter ungefär som jag tänker mig att bratsen låter en lördag kväll när dom har snortat en sisådär två-tre linor kokain. Jag förstår det dock inte. Visst har han het kropp och så, men inte fasiken vet jag om han är het? Tror mera att hennes fascination ligger i själva tennisutstyrseln. Att det liksom är nåt med svettbanden och bandanan som gör det hela. Utan accessoarerna är han ingenting. Jag är övertygad. Sara sitter där och älskar sina tennisaccessoarer. Hon sa även att jon tyckte att Borg hade varit snygg vid nåt tillfälle under 70-talet när han spelade en match. Måste definitivt vara nåt med själva tennisutstyrseln. Annars placerar jag henne på hispan under morgondagen.
Nåväl, nu ska jag kanske plugga igen istället för att försöka slå rekord i blogginlägg under en dag. Plugga medan jag lyssnar på hur Sara i detalj analyserar Nadals penisstorlek.

Fuck school let's play (and drink, and swim, and dance and so on)
Jag tänker mig solhatt, bikini, cigarettmunstycke, cab, hav, rött vin, vitt vin, rött vin, vitt vin, Versace, Dolce & Gabbana. Cigarettmunstycket känns mest viktigt. Kan ju inte åka till Italien utan ett munstycka till mina Marlboros. Hur skulle det se ut? Ett munstycke kan göra en hel outfit. Köpte två munstycken i Ryssland en gång för länge sedan men dom försvann någonstans på vägen. Troligtvis så var det min dåvarande pojkvän som snodde dom och förstörde dom eftersom han tyckte att muntyckerna var så jävla löjliga. Men vad vet han? Jag är ju inte direkt känd för att välja "the brightest one in the bunch". Munstycke är sofistikerat och asballt. Jag ska jävlars i mig göra det inne igen.

Mutant?
Jag gillar det. Det gör jag sannerligen.

Störigt.
Utom min jävla lugg som jag ska envisas med att ha. Den blir ju bara för lång och hänger flottig och äcklig ner i ögonen. Det är också jävligt störigt. Men jag envisas. Som kobenta brudar envisas med att vara kobenta.
Sten Elfström
Idag när våra blickar möttes i den trånga passagen där våra skåp finns och han återigen slog ner blicken slog det mig! Han är ruskigt lik Sten Elfström som spelar pappan i Ebba och Didrik. Likheten är så slående så att jag t.o.m. var tvungen att följa efter mannen ut ur omklädningsrummet för att stirra ut honom. Vid dagens slut och en hel del stirrande har jag insett att det verkligen är Sten Elfström. Han måste ha flytt det hektiska stockholmska livet för ett lugnt och anomymt liv på dosapoteket i Umeå. Här, på den mest anomyma arbetsplatsen i Sverige, har han funnit sin fristad.
På onsdag tror jag att jag ska ta mod till mig och fråga honom. Jag tänker närma mig honom lugnt och tyst så att han inte blir skrämd och viska: Är det verkligen du? Är det verkligen du Sten?

Estetisk kompetens.
Kan tyckas att jag tjatar men jag kommer definitivt få ett jobb på den tuffa arbetsmarknaden. Fatta hur jävla mycket estetisk kompetens jag sitter inne på?! Om det finns 100 pers i ett rum så är jag liksom snyggare än 97 av de människorna. Iofs är det ju fortfarande drygt en 2-3 personer som är snyggare än mig, men det uppväger jag med en enorm intelligens och humor.
Jag har mitt på det torra. Egentligen skulle jag nu bara kunna lägga mig på sofflocket och käka praliner. Men eftersom jag gillar att prestera så ska jag nu återigen sätta mig vid köksbordet och plugga nationalekonomi.
Håll tummarna för mig imorgon säger jag bara. Be även en liten bön till Gud. Så där för säkerhets skull.
Boobjob?
Nåväl, jag var nöjd innan. Nu är jag mega nöjd. Inte för stora. Inte för små. Bara fast och fina. Hel nöjd. Mallig. Skrytsam. Ska sätta mig en stund och ta på dom.
Som sagt.
Idag konkade jag ner typ 2 ton tvätt till tvättstugan. Har inte ett endaste rent underklädesplagg eller strumpor. Jag använder numera "the skanky ones" när det kommer till trosor. Sånna trosor som gör det jävligt svårt att se sin egna reflektion i spegeln och sånna trosor som man aldrig skulle visa upp för nån annan. Jag var helt enkelt i ett extremt behov av att tvätta. Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeen, när jag som sagt har konkat ner två ton tvätt för fyra trappor och in på nästa gård så träffar jag på nån typ av väktare som knappt är torr bakom öronen som meddelar mig att tvättstugan tyvärr inte kan användas eftersom det är stopp i rören. När jag frågar när detta kommer vara åtgärdat så rycker han mycket trotsigt på axlarna och svarar: Inte vet jag. Kommer kanske en rörmokare snart. Vadå kanske? Va? Det var då inte till att vara hjälpsam.
Ny tvättid är bokad till tisdag kväll. Tills dess kommer jag att vara naken.
Sunday bloody sunday.
Insikten att jag ska plugga in en hel kurs på två dagar har blivit lite överväldigande. Känner viss ångest. Så fort jag tror att jag har koll på nåt så inser jag hur mycket av det andra jag inte har koll på. Så blir jag förbannad en stund och går iväg och gör nåt annat för att lugna ner mig. Som att hälla propplösning i diskhon i köket tills det svider i ögonen och det blir tungt att andas. Och så förlorar jag värdefull pluggtid. Hade kunnat plugga effektivt ca 8 timmar hittills idag. Tror att jag kan ha pluggat 3 timmar kanske. Hur ska jag hinna med? Sitter mest och bara bläddrar lite i papper och bok och tänker för mig själv: Det där kan jag inte och det där kan jag inte och det där kan jag inte. Förbannade fan vilken kuk-dag.
Och ja Marina, jag vet att det är felstavat och jag vet hur table stavas. Men ibland, i all hast, blir det lite tokigt när jag för fingrarna över tangenterna. Och det är inte alltid jag upptäcker sådant före publicering av inlägget och det är inte alltid när jag upptäcker felet som jag orkar gå tillbaka och ändra. Jag har faktiskt ett liv bortom bloggen, hur svårt det än är att tro.
Confession from a kitchen tabel.
Så spenderar jag min lördag.
Hur spenderar ni er? Drink, utgång, filmkväll, chips, dekadens, kedjerökning?
Jag vet att jag tjatar. Men detta suger. Ljuspunkten är de sista avsnitten av Entourage (säsong 3).

Visst fan är det "besvärligt"
Jag: Behöver nåt mot det här (sträcker fram höger handen mot Apotekskvinnan).
Hon: Jaha, ja, asså, det där ser ju lite...hmmm...besvärligt ut.
Jag: Jo ja tackar ja! Vad ska jag smörja på för att det ska se mindre besvärligt ut?
Hon: Har du varit till läkaren med det där?
Jag: Nej nej, det är nog kontaktallergi. Kan vara eksem eller så.
Hon: Ta kortison. Och så smörjer du typ hela tiden. Sen tar du den här mega feta krämen och smöjer ännu mer.
Jag: Tack tack. Jag ska direkt gå hem och smörja massor.
Hon såg dock så jävla skeptisk ut att jag blev orolig att jag kanske hade självdiagnosierat mig själv alldeles tokigt. Det brukar jag inte göra. Men hon tittade på mig så misstänksamt. Nåväl, jag åkte hem och smörjde. Ser faktiskt redan lite bättre ut. Mindre rött och så. Fattar inte varför jag inte ha överdoserat kortison förut. Överdosera funkar. Bara dosera funkar mindre bra. Nu hoppas vi helt enkelt på att blåsorna slutar vara så störiga och handen så torr så att jag slipper gå till Apoteket och få misstänksamma blickar av personalen.
Annars kommer jag snart börja gå med ena handen i fickan hela tiden så folk slipper se eländet. Precis som våran statistiklärare som hade en hand som såg ut som en klo gjorde. Så kommer jag få gå omkring.
Oanade höjder.
Känner på mig att de följande två dagarna kommer bli de värsta i mitt liv. Bara känner det. Känner att jag kommer gråta. Sedan bli arg och kasta saker omkring mig i ren frustration.
Dock vet jag att på tisdag kommer en sten falla från mina axlar och det kommer bli lättare att leva igen. Men vägen dit känns så lång. Ack så lång. Vill att det ska vara över nu.
Ingen Ben & Jerry's fanns på affären heller. Universum arbetar verkligen emot mig.
Friday night lights.
Internet och tvsändningarna låg nere en stund. Jag fick panik och kände mig ensam och övergiven. Gick runt en stund hemma och funderade vad jag skulle ta mig till. Utan media blir jag handlingsförlamad.
Jag antar att den enda ljuspunkten ikväll blir Mord i sinnet på Tv 4 +. Bra serie.
Jag är besviken igen. För 100 gången i ordningen. Jag grät lite. Det var jobbigt. Det fick det inte att kännas bättre. Bara ännu mer sorgligt.
Dagens sista
Dagens sista blir Smashing Pumpkins med Bullet With Butterfly Wings. Fy satan vad jag lyssnade på Smashing när jag var 14 och gravt olycklig.
Fascinationen över detta band har jag att tacka min första riktiga "pojkvän" för. Till julen 1998 hade jag köpt en Wu Tang skiva åt honom i julklapp. Hann dumpade mig nån dag innan jul och sen fick jag höra att han inte alls hade varit speciellt trogen. Bedragen och arg som jag var så travade jag in i skivaffären (ja, det fanns sådana 1998) och bytte hans skiva mot Smashing Pumpkins skiva Adore. Just därför att jag var kär i låten Ava Adore. Sen var jag fast. Lånade resten av skivorna av min storebror och lyssnade och lyssnade. Fina minnen.
Så tack du kära första "pojkvän" som bedrog mig och krossade mitt hjärta. Utan dig vet man aldrig när jag hade hittat Smashing.
Rikard.
Själv hoppas jag på att min kropp används till medicinskforskning. Det står det på mitt donationskort iaf. Kanske kommer jag till någon nytta där. Jag donerar även gärna alla delar av min kropp när jag har dött. Ta vad ni vill ha liksom. Känner inte att jag kommer behöva någon del av min kropp när jag är död. Använd det ni vill. Länsa mig på lekamen.
Självhat.
Men jag kan liksom inte komma på hur detta ska gå till? Tror liksom inte att jag kan ta i med en sådan kraft att jag orsakar någon skada på mig själv. Kanske ska jag springa in i en dörr? Fast jag tror liksom inte heller det funkar nåt vidare. Tror ju liksom att jag skulle tveka till lite så där i kollisionsögonblicket och därför även där missa chansen att orsaka mig själv den smärta jag sitter här och tycker att jag förtjänar.
Självhatet har uppkommit ur ett ständigt dåligt samvete för att jag borde plugga men inte kan hitta orken eller självdisciplinen att göra det. Jag jobbar ju för fan heltid. Jag är trött. Så ska jag liksom sätta mig ner när jag kommer hem och plugga jävla nationalekonomi. Oftast sover jag istället. Eller tittar på dåliga program på tv som inte är det minsta utvecklande eller lärorika. Eller så läser jag bloggar. Jag MÅSTE ju plugga!!! Varför varför utsätter jag mig själv för detta? Varför började jag inte i tid? Nu ligger jag istället sömnlös om nätterna och mår dåligt över att jag är en skit.
Jag myglar
Jag sitter, i denna trista torsdags eftermiddag, och myglar bort arbetstid. Jag har börjat bli expert på att mygla. Min sammanlagda rastlängd under dagarna är uppe i drygt 2 timmar och 10 minuter. När den egentliga rasttiden är 1 timme och 5 minuter. Jag har gjort det hela till en konstform. Det allra viktigaste är att se sjukt upptagen ut hela tiden. Eller gömma sig. Gärna på toaletten. Inte så att jag är rädd för att arbeta, men det är intressant att se hur långt jag kan ta denna mygling. Dessutom har jag upptäckt en alldeles fantastisk massagestol i vilorummet och den tar numera upp en hel del av min tid.
Nåväl, nu har jag gjort detta i 5 minuter. Har en 10 min rast och har nu haft rast i drygt 25 minuter. Toalettbesök är kvar så att den totala rastlängden bör hamna på ca 30 minuter. Och ingen märker nåt.
Bitterfittan anfaller!
Bitterfittan är även den en bra bok. Problematiken för mig när jag läser sådana böcker är att jag blir ännu mer extrem i mina åsikter och blir lite halvt aggressiv så dära. När Bitterfittan är utläst kommer jag ha förvandlats till en extrem feminist som kommer skandera till massorna av kvinnor att vi ska våga vägra att skaffa barn och att vi ska skita i män och endast ligga med dom. Inga känslor. Krossa alla män på jobbet eftersom kvinnor är bättre. Så där kommer jag hålla på ett tag. Tills jag läser en ny bok (No Logo eller Chockdoktrinen - Katastrofkapitalismens genombrott antagligen) och kommer bli extrem i mina åsikter i dessa ämnen och då tvinga dessa åsikter på massorna och återigen bli aggressiv och extremt extrem.
Men just nu är det detta med feminism och förtrycket mot kvinnor som stör mig. Som jag funderar kring. Som Schyman sa: Bara för att vi inte tvingas bära burka i Sverige så betyder det inte att vi lever i ett jämställt samhälle. Förtrycket mot kvinnor finns i alla länder men det uppträder bara på olika sätt. Schyman är fantastisk. Hon är extrem och bra. Tar till extrema uttryck för att skapa debatt. Vilket liksom krävs för att göra sin röst hörd som kvinna. Det hjälper ju inte att tyst och försiktigt säga: Nu tycker jag att ni ska vara så snälla och sluta behandla oss kvinnor så himla ojämt. Krävs liksom en dunderkärring som Schyman som säger extrema saker som: Alla män bör betala mansskatt!
Samhällsklimatet är hårdare för tjejer. Vi blir utsatta för sexuella trakasserier på jobbet, våldtäkter och misshandel av pojkvänner och män. Dessutom är det svårare för oss kvinnor att ta oss högt upp i karriärsstegen. Beror mycket på att vi oftare än män är hemma med barnen och tar hand om hushållssysslorna i allt större utsträckning. Beror dock även på att kvinnor aldrig får en chans att nå de högre posterna i diverse företag. Motarbetas systematiskt.
Detta är inget som behöver debatteras och försvaras. Det är fakta. Visst finns det kvinnor som hamnar på höga poster, visst finns det män som är hemma med barnen i större utsträckning, visst finns det män som blir våldtagna och så vidare. Men procentsatserna i de flesta fall ligger på drygt 90 % mot 10 % till männens fördel. Och det är ju inte jämställt. 50 % mot 50 % är jämställt. Och ja, det är ju tur att vi inte behöver bära burka. Men jag lovar att känslan av att bli upptryckt mot en vägg av en stark snubbe på krogen antagligen känns lika jävla fängslande och förnedrande.
Så sluta jävlars svamla om att vi har det så bra. Visst har vi det bättre än kvinnor i andra länder. Men vi har det då verkligen inte lika bra som männen i detta land. Finns ingen rättvisa i det.

Konsumera mera.
Dock tänker jag klappa mig själv på axeln eftersom jag alltid främjar second hand då jag tycker det är mega coolt och miljövänligt. Måste liksom se det positiva i all den skit jag bidrar till med i världen genom denna konsumtion.
Bry er inte om den otroligt tomma och slitna blicken på bilden. Klockan var 7.30 på morgon och jag skulle precis ge mig ut i regnet och cykla till jobbet. Kan ju få dödsångest för mindre.

Jag är inte ensam.
Hanna är dock fantastisk. Love her.
www.metrobloggen.se/hannafriden
Undra hur mycket jag efter några år måste konsumera för att känna lycka? Känns liksom som att konsumtionsmängden måste öka gradvis genom åren. För att man liksom ska uppnå samma glädje. Lycka. Eller nåt.
El Choco
Dessutom får det mig att tänka tillbaka på min tid i Sydamerika. På hur det kändes många gånger där. Vilka perspektiv jag fick på livet sedan. Djup skit? Visst fan är det så. Men jag har ju den starka övertygelsen om att när man ser skit så blir man lite mer ödmjuk. Minns frustrationen när vi satt fast i Puno i flera dagar för att vägblockader gjorde det omöjligt att ta sig La Paz. Minns den overkliga känslan när en snubbe sprängde sig själv inne i parlamentet när jag hade stått där utanför bara 15 minuter innan. Minns irritationen när demonstrationen och ytterligare vägblockader gjorde att vi var tvungen att vända efter halva vägen, åka tillbaka och hoppa på ett tåg för att ta oss dit vi skulle. Minns känslan av overklighet när polisen stormade en favela i närheten av var vi bodde i Rio De Janeiro. Minns skammen när jag för en gångs skull inte gav en tiggare pengar och denna skrek gringa och andra ord efter mig när jag gick efter gatan. Minns skräcken när vi ständigt stötte på maskerade människor i La Paz. Minns skräcken i att bli väckt av militären under en bussfärd mitt i natten på en motorväg i Brasilien och bli utdragen ur bussen medan miltären letade igenom våra saker. Minns ångesten när jag kom till flygplatsen i Lima och tänkte: Vad fan har vi gett oss in på?
Samtidigt minns jag allt det fantastiska. Den fantastiska naturen, de fantastiska människorna, de underbara upplevlserna och en hel del glädje. Jag längtar tillbaka. Främst till Peru och Bolivia. Vill se om det har förändrats de senaste fyra åren. Om något är annorlunda. Vill hinna se allt det jag missade. Vill återigen känna mig så där tacksam och återigen kanske slås av insikten att lyckan inte ligger i materiella ting utan att lyckan kan ligga så nära till hands som att stå längst ut på en klippa i Cruz del Condor och se ut över denna djupa canyon. Eller stå på över 3000 meters höjd, se dimman lätta och Macho Picchu uppenbara sig. Bli bränd i saltöknen i Bolivia. Sova i saltöknen utan el och vatten. Ligga på en strand i Brasilien och tycka att livet är grymt. Stå vid Jesus-statyn och se ut över Rio. Fantastiskt. Lycka. Fascination.
Där vill jag vara just nu. När livet känns fullt av konsumtion, val och måsten. När det känns som om jag är borttappad. Som att det hela är meningslöst. Nu när jag har insett att jag har glömt att anmäla mig till min omtenta i tid känns alls mer hopplöst.




Där vill jag vara!
Fuck art! Let's dance!
Istället lägger jag upp en bild på mig och Emma när vi utför någon typ av dans.
Idag kan kreativiteten knulla sig själv och så dansar vi istället.

Dagens sista
Om ni inte har sett Control så gör för fasiken det. Jag tycker den nästan håller samma klass som The Doors filmen. Bra film bra film bra film.
Måndags blues
Började plugga lite nationalekonomi. Först lipade jag lite av frustration att jag inte börjat tidigare och sen blev jag förbannad över att jag inte alls håller med om de ekonomiska idéer som boken tar upp. Idéer som blev mitt fall på förra tentan eftersom jag inte ville skriva ner bokens ekonomiska idéer utan skrev ner mina egna.
Gav upp pluggandet efter 45 minuter och gick ut och rökte två cigg och hällde upp ett glas vin istället. Hänger lite med Emma och Sara. Inte fan är ångesten mindre, men just nu tänker jag se det som något jag får ta hand om imorgon. Denna dag är allt för deprimerande för att jag ska palla att testa mitt psyke. Går liksom inte att prestera när gråten sitter fast i halsen och tröttheten har tagit överhanden för länge sedan.
Ibland suger livet och ibland är det alldeles fantastiskt. Jag tror att mitt kommer bli alldeles fantastiskt om två veckor då jobbsommaren är över och jag återigen kan fokusera på att leva.
Dagens sista
Dagens sista får iaf bli Hot Chip med Colours. Från skivan The Warning.
"I only wanted for to see
There's nothing in this heart but me
Everything you want is not free"
Dock är den bästa låten på nya skivan Made In The Dark låten Shake A Fist. Nån minut in i låten blir det fantastiskt. Fantastiskt på ett sådant vis att rysningar kan uppstå.
They made me believe in love.
Dom var ju ett perfekt par. Ett par som verkade ha fått det hela att fungera. Liksom levde var sitt liv men var ändå tillsammans och lyckliga. Så som jag liksom tror att ett perfekt förhållande ska vara.
Kanske lite tragiskt att leva sitt liv genom andra. Men dom fick mig fasiken att tro på kärlek. Jag som ofta är kärlekens första kritiker. Som liksom inte tror att förhållanden kan fungera en livstid. Att det inte går utan att man tillslut slutar existera som individ. Att jag blir vi. Men dom verkade ha fått till denna omöjliga ekvation. Men nu verkar det ju vara över. Och jag måste liksom bli cynisk och kritisk igen. Kan ett förhållande fungera i det långa loppet? Vad ska jag nu tror på? Vem ska bevisa mig motsatsen?
Ett steg in i framtiden.
Vad fan händer i Georgien? Plötsligt var det bara krig och jag fattar nada. Hur många artiklar jag än läser så förstår jag inte meningen med det. Jag förstår inte vad som händer. Jag förstår inte vad Ryssland håller på med. Är det storhetsvansinne? Är det en maktuppvisning? Kommer världen gå under nu? Är det trefje världskriget på väg? Helvetes jävlar vad jag inte blir klok på hela scenariot. Jag är vilsen. Och jag gillar det inte.
Hemmafest
Det var allsång, det var dans, det var kedjerökning, det var djupa diskussionen och en walk-off på svingen. Walk-offen vann nog Nils. Fast jag hade klart snyggast ben. Helt klart.
Jag försökte få till lite mys med person som brukar erbjuda mys. Men personen som brukar erbjuda mys myste med någon annan. Jag käkade kesomackor i sängen och tittade på tv istället för att mysa. Riktigt gemytligt med tanke på omständigheten.
Well, I clean up good!
Nåväl, det känns ju bra att jag iaf lyckas komma i närheten av min forna glans bara genom att ta en dusch och smeta på mig lite smink.
Ikväll tänker jag verkligen slå på stort och klä upp mig. Liksom försöka fixa mitt varumärke igen. Bygga upp det. Ungefär som Skandia var tvungna att göra efter alla dessa skandaler.

Thank God It's Saturday.
Nu drar jag mig ner mot stan. Rött nagellack måste inhandlas snarast. Går åt en jävla massa rött nagellack för mig. Klarar mig inte utan heller eftersom mina egna naglar är missfärgade. För att jag har använt så mycket rött nagellack. Så nu måste jag fortsätta. Ska även träffa Johanna. Borde verkligen skynda mig nu.

Thank God It's Friday
Sprang in på Ålidhems centrum för att lämna igen en film och stötte givetvis på en vän som jag brukar "mysa" lite med. Han såg extremt sommarfräsch och het ut och jag såg sliten, trött och svettig ut. Hatar sånt. Speciellt då jag inte sett honom på hela sommaren. Då vill man ju liksom inte stå där och se sliten ut och lukta usch ur munnen. Man vill ju vara nyduschad och lite fresch så dära. Annars kanske han inte vill "mysa" nåt mer. Eftersom jag saknar närhet å det grövsta just nu blev jag helt till mig i byxan och dreglade nästan lite på hans sko. Jävla intimitetsbehov som är så jävla otillfredställt. JÄVLA FAN!
Rikard, jag väntar också på att en ny "epok" i mitt liv ska börja snart för just nu handlar det bara om att jobba, sova, äta, bajsa. Så jävla händelselöst och beiget. Trist.
Just nu är livet lite mer "fattigt"
Har ätit chips, godis och popcorn med Johanna. Det var trevligt och stillade mitt mensbehov efter fett och socker på ett bra vis. Lite av mitt extremt mensiga humör försvann också. Idag har jag nämligen vandrat omkring med en känsla av att vilja bita skallen av varenda jäkel som har kommit i min väg. Vartenda tilltal jag har fått riktat till min person idag har stört mig å det grövsta. Ett enkelt hej har fått blodet i mina ådror att koka. Har liksom vandrat omkring och tänkt: Kan inte alla bara hålla käften och sluta vara så jävla störiga?
Nåväl, nu är semesterplanerna begränsade till Sicilien eller Sardinien. Sicilien är ju liksom maffia coolt och innehar en möjlighet att bli bundis med Cosa Nostra. Men Sardinien erbjuder mer stränder och bad. Tåls att funderas på. Hur fasiken är vädret i Thailand så där i början av september? Har insett att jag är den enda svensk som inte satt sin fot i Thailand.

"Arvssynden" tar fan kvinnligheten ur mig.
Idag fiser jag curryfisar. Bättre än kikärtsfisar. Men fasiken inte okej! Kan inte hjälpa det. Mens fuckar upp kroppen. Gör den instabil och äcklig. Vidrig. Svälld. Inte det minsta kvinnlig. Mer manligt äcklig på ett sånt där sjavigt lastbilsförarvis. Kroppsliga utsöndringar och äckelätande. Som sagt, inte ens lite kvinnlig.
Jag borde ha varit född som man. Ett könsbyte är fan värt att tänka på eftersom det medför att man slipper denna jävla mens. Fan vad jag hatar det. Äckelpäckel!
Dejt
Vi avhandlade Pride då vi inte setts på ett tag. Nils verkade kär. Jag verkade mest bitter och avundsjuk och fnös åt hans romantiska utspelningar. Gjorde usch-ljud åt allt det puttinuttiga som han berättade. Nils pratade alltså om fantastisk man han har träffat och jag pratade om alla kläder jag köpt för att må lite bättre. Där snackar vi kontraster i överkant. Nils lyckades dock även överglänsa mig på shoppingplanet också då han slängde fram sin nyinköpta Mulberry väska. Avundsjuk? YES! Men inte missunnsam. Bra lite avis. Jävla lyllo liksom. Han har kärlek och en Mulberry väska. Allt jag har är några sexuella relationer som alla slutat i katastrof och en viss ångest inför framtiden.
Men det är skönt att han är tillbaka. Det funkar så mycket bättre då.

Miss Michellin
Dock tänkte jag inte på att jag inte längre är en ung och smal flicksnärta utan mer en lite sladdrig tant. Det hela uppenbarades dock för mig när jag drar på mig ett par stay-ups och ser hur det smiter om kring låren. Inte alls sexigt utan skapar bara en extra valk. En Michellin-gubbs-valk på övre delen av låret. Verkligen inte sexy alls. Kanske dags att inse sina begränsningar?
Snälla skjut mig någon.
Eller ge mig iaf lite semester.
Tragik
Skickade precis ett sms till Sara och föreslog att hon skulle bajsa på ett golv. Det tyckte jag var roligt. Jag tycker bajshumor är roligt. Kan vara därför att jag hängde en de med hockey snubbar i tonåren. Dom gillar att prata bajs och knull. Man blir ju liksom som man umgås. Kan inte ansvara för hur min omgivning har format mig. Visst fasiken blev det lite tokigt och missanpassat. Men det är bara att gilla läget.
Har ätit en halv burk honung för att stilla sockersuget som kommer med mensen. Innehar en känsla av att mina tänder snart kommer trilla av.
Fan vad bloggen är tråkig och trivial. Jag har mindervärdeskomplex och känner att jag inte levererar.
Bitterfitta.
Bitterfittan känns mest aktuell idag. Boken alltså. Försökte nyss måla tånaglarna. Lyckades endast måla huden runt nageln. Det hela blev kladdigt. Utsmetat. Fult. Jag har mens och blöder som en gris. Pissed för att jag var tvungen att köpa bindor. Sitter och fiser kikärtsfisar. Trodde liksom att magen borde bli van efter år av vegetarisk kost. Men allt blir fel när jag har mens. Och det är dessutom tisdag. Bitterfitta. Bitter bitter. Fitta fitta.
Jag skulle plugga idag. Jag sket i det och kokade bönor och diskade med mina fina rosa diskhandskar. Mina händer ruttnar bort just nu. Jag känner att jag prioriterar fel i livet.


Tisdagar = Bajsdagar
Tisdagar är hemska. Redan när jag vaknar på morgonen mår jag lite dåligt över det faktum att jag vet att det är tisdag. Jag är starkt övertygad om att tisdagar är lite längre än de andra dagarna. Allt går långsamt. Allt är segt. Allt är tråkigt. Allt är liksom så jävla tisdags-aktigt. Blä.
Det enda som är bra med tisdagar är att Morden i Midsomer visas då. Fast de gäller ju bara drygt 10 veckor per år. Resterande 42 veckor är extremt tisdags-jävliga.
Och nu insåg jag precis att det inte är något Morden i Midsomer idag eftersom det är OS. Jag kan ju lika gärna lägga mig ner och dö.
Vad jag egentligen vill göra är att glo Entourage medan jag ligger i badkaret, men DC funkar ju givetvis inte eftersom även DC måste vara lite jävla tisdags-jävlig.
cab.se? BankID? Fuck it!
När jag väl skriver in rätt adress och trycker in min personliga kod så inser jag att denna jävla personliga kod som jag har använt i tre år är helt jävla värdelös och att jag inte längre kan göra ett skit med den koden på csn:s hemsida. Jag måste fixa BankID. Trixar med det ett tag på Swedbankd hemsida. Laddar ner program. Startar om. Väljer lösenord. Skriver in fel kod eftersom min internetdosa är trasig och endast visar halva siffror. Gissar fel tre gånger om vilka siffror som dosan visar. Blir utslängd från hemsidan och får börja om från början Hamnar tillslut återigen på csn:s hemsida där jag får fylla i en mängd grejer. Kommer inte på vad min utbildning heter nuförtiden. Söker igenom hela listan. Hittar rätt. Fyller i lite mer. Skickar in två gånger. Allt blir fel. Fan
Nu är jag helt slut. Hjärnan är överarbetad. Hatar BankID. Hatar csn. Vill vinna en mille och ringa csn och säga åt dom att äta mitt bajs. Jävla blodsugare. Jävla bajs.
Home sweet home.
Innehar grav ångest för att jag ska jobba imorgon. Jag behöver vara ledig. Jag behöver samla ihop mig. Jag behöver tid för mig själv.
Funderar på att sitta vaken och vänta tills Sara kommer hem. Inte sett henne på en vecka fast vi sover under samma tak. Sick. Men jag är så jävla trött. Genom jävligt trött.
Fatty fat
Jag tycker om dagar när jag uteslutande äter. När dagen liksom uteslutande handlar om mat.
Johanna sa en gång: Ibland får jag en sådan lust att äta så mycket att magen nästan spricker! Jag svarar: Word!
Nu ska jag äta lite mer. Smal kan jag bli en annan gång. I ett annat liv. Med en bättre självdisciplin.
"Semester"
Nåväl, min en dags semester spenderar jag i Norrbotten. I B-town. Med la familia. För att jag tycker så mycket om dom. Jag har hunnit med att dricka mig full, åka till Kalix, handla fyra par strumpbyxor, fikat på ett kristet kafé, fikat på ett retro kafé, haft en lite kräftskiva, hälsat på Emma, druckit en massa te med mamma, sett film m.m. Och allt detta på två dagar. Imorgon ska jag nog hinna med två fotbollsmatcher och lite matlagning innan jag sätter mig på tåget. Jag är nöjd på det stora hela då jag liksom misstänker att jag har hunnit med mer på min en dags semester än vad de flesta gör på fyra veckor. Det är arbetarsjälen i mig som står för det. Och en påhittig mamma.
Annars är väl det mesta sig likt. Mamma fixar och donar. Pappa tittar på sport. Kalle-balle chillar. Och jag njuter. Fast jag längtar hem lite.
Dagens sista
Jag har packat. Jag har bäddat sängen med blöta sängkläder (orkade inte hämta ett par andra). Man får vara nöjd med det illa.
För övrigt. Bostaden AB i Umeå suger balle. För 6232 kronor i hyra tror man liksom att man ska få en tvättstuga som fungerar. Och ligger bra till. Men icke. För det mesta är nåt trasigt. Och det är fan två mil till den (dvs. gården bredvid). Fy satan. Bostaden är sämst.
Hello! Säg åt mig!
Jag och Rasha diskuterade iofs detta med måsten på jobbet förra veckan. Vi kom fram till att det inte finns några måsten. Utan allt handlar om vad man är beredd att göra för att nå sina mål. Men man måste inte. Man väljer att göra vissa saker för att ta sig framåt. Uppnå det man vill. Så nu måste jag egentligen VÄLJA att packa. VÄLJA att städa. VÄLJA att bädda sängen. För annars kommer jag inte kunna sova och det vill jag ju. För annars kommer jag inte kunna åka till Boden och det vill jag ju.
Men jag behöver likt förbannat en spark i baken. Annars kommer jag fortfarande sitta här kl. 02 i natt och glo på serier. För jag har ingen karaktär. Ingen självdisciplin. Inget jävla go!
Oschönt. Sjavigt.
För övrigt.
Jag borde verkligen ge mina vänner mer kredd. Dom är faktiskt sjukt kreddiga.
Tack tack!

Lugn bara lugn! I'll hook you up!
Men jag förväntar mig att en film ligger nedladdad och klar, att du ligger i en schön ställning i soffan och att det finns nåt nice att snaska på när jag kommer med tåget på söndag kväll. Klärt och betärt. Kliiiiiiint.
Schööööööööönt där!
Ps. Kan du vara vänlig att vattna mina kära plantor på balkongen?

Dagens sista
Dagens sista blir Beirut med Nantes. Har inte bestämt mig om den är skum eller extremt cool än. Men bra är den.
Kommit på att det bästa med Entourage är musiken. Typ det faktum att dom spelar Franz Ferdinand i typ alla avsnitt. Och dom drog även till en liten trudelutt med The Doors (husgudar) om det var sista avsnittet i första eller andra säsongen.
Nils, vi måste typ träffas imorgon. Jag tänker lämna staden på torsdag.
Världens bästa!
Världens bästa film med världens bästa låt går till Smala Sussie och låten Newfound Lover. Den har spelats. Och sen har den spelats lite till. Grymisch! Schöööööööööönt där!
(Och eftersom det inte på blogg.se går att lägga upp youtube-filmer, så lägger jag länken här i inlägget så att massorna kan gå in och titta på videon och lyssna på låten. Seså, gör det bara nu!)
För ful för ett fuck.
Istället lägger jag upp denna bild på en snygg tjej. Bara osar klass och stil. Klockrent. Vackert. Gudomligt. Eh. KLASS!

Dagens sista
Smaka på den era Winnerbäck älskande fåntrattar. Jag ger er lite jävla hederligt mainstrem som omväxling. Så ni slipper lyssna på det som är obegripligt mainstream. Och dåligt.
Iofs borde ni kanske lyssna på Get Up med ovanstående artist. Då jävlar är det mainstream och BRA! Främst bra. Inte obegripligt. Eller pretantiöst. Så det så.
Lyssna och lär. Lyssna och lär säger jag bara.
Det svenskaste av det svenska. Och jag hatar det.
Lars Winnerbäck är det svenskaste av det svenska. Och jag hatar det. Men alla andra verkar förtrollade. Som om det han gör är något speciellt. Spottar skumma texter och sjunger med djup stämma. Artister har gjort det i årtionden, men då med en ansenlig mängd narkotika i kroppen vilket har medfört skumma låttexter och konstiga musikaliska stycken. Men beror skumheten på narkotika kan jag acceptera det. Då kan det blir bra. Men inte när en person (läs Winnerbäck) verkligen verkligen försöker vara skum och djup och obegriplig. Då blir jag förbannad.
Hörru Winnerbäck. Jag tycker du ska börja knarka lite så kanske du vinner lite respekt. Nu är du bara fånig. Och obegriplig. Och så jävla dålig. Hör du det? DÅLIG!
Just nu är livet lite "fattigt"
Ryck upp dig nu Nisse P så ses vi för en bira i veckan (eller kanske bullmys?). Jag ska krama dig en massa. Och säga att du är fin fin fin. Du, vi borde ses snart snart snart.
Jag är verkligen en god vän.
Igår "råkade" jag köpa ett par likadan chinos som Sara har igår. Fick lite dåligt samvete så jag köpte ett par örhängen till henne som kompensation för att hon har en bästis som härmar henne i sanna lågstadiemanéer. Fundera på att jag ska ge henne en väska jag inte använder också. Som plåster på såren. För att jag är en härmapa.
Nu flottig pizza
Dagens sista
I piss on you.
Klockan är snart 01.00. Jag har snusat en dosa, hängt lite med Gregor och shoppat lite för mycket. En bra dag på det stora hela.
Ändå sitter jag här och känner mig lite tom. Lite nedstämd så dära. Vet att den person jag helst av allt vill träffa men inte ska träffa är drygt 300 meter härifrån. Vill att personen ska höra av sig men personen kommer inte höra av sig. Kämpar med mig själv å det grövsta för att inte bli en vekling och höra av mig till personen. Liksom för en gångs skull stå fast vid mitt ord. Liksom för en gångs skull göra det jag vet är det bästa för mig. Liksom bara ge upp någon jävla gång. Inte vara så envis.
Så nu sitter jag här istället. Och funderar alldeles för mycket. Kanske hoppas lite också.
Vilken patetisk blogg detta har blivit. Bara en massa dravel om kärlek. Hu. Boring.
Döden dö!
Så nu sitter jag inne istället. Framför datorn. Och läser bloggar. Slåss lite med konsumtionsdjävulen i mig. Jag vill åka ner på stan och köpa onödiga saker. Lite smink, nån väska, en väst, ett par jeans och en islatte. Men det är ju onödigt. Men ack vad jag vill. Devisen köpa sig lycklig brukar funka prima ballerina på mig. Iofs är jag inte olycklig, bara lite uttråkad. Men köpa sig mindre uttråkad funkar också.
Alla har flytt Umeå i helgen. Jag känner mig lite ensam. Nils är och steker på Pride, Johanna är i huvudstan, Sara jobbar, Johan är i Malmö. Mitt crew är helt väck. Jag tänker ringa Gregor och tvinga honom att hänga med mig när han slutar jobb. Vägrar han så tänker jag ändå köpa mig en vinare, bli dumfull och titta på Entourage. Gå ut på krogen tänker jag inte. Blir andra helgen i rad. Det är på tiden.
Dusch då kanske? Och kanske shoppa lite?
Batman och sen jag som beter mig som en fegis.
Nåväl, när jag kom till bion laddade jag upp med den största förpackningen varma chips och den största coolan som kunde uppbringas vilka jag sedan balanserade iväg till ett bord där Gregor stod. Står där i godan ro och nallar på chipsen när jag får den där känslan av att jag var iakttagen (värsta deckarn liksom). Jag vänder mig om och där står den olyckliga kärlekan anno sommaren 2008 och vinkar. Hjärtat stannade för en sekund. Jag gav en sval nick tillbaka för att sedan dra med Gregor in bakom en bamse affisch som fick fungera som "gömställe". Jag gömde mig liksom. Som en fjant. Men jag kunde inte hantera situationen med värdighet. Min stolthet är alldeles för sårad. Jag är alldeles för förnedrad. Jag gav allt, men fick ingenting tillbaka. Kunde inte hantera det. Fegt. Blev dock chockad över att se honom i Umeå. Han ska inte vara här. Suprise!!!!!!!!
Men jag överlevde. Var inte farligt alls faktiskt. Gjorde inte ens speciellt ont. Nu gör det inte ont alls. Hjärnan är bara lite fundersam. Men ingen fara alltså. Sjukt hur snabbt hjärtat återhämtar sig från besvikelser ändå.
Men fjantig var jag. Men det får jag leva med.